Aftonbladet – 6 februari 1866, sida 4

het hos äfventyraren som obegriplig lätttrogenhet hos dem han lurade: Fnrstliga familjen Kallimachi är, såsom bekant, en af de mest ansedda i Turkiet, en af dess medlemmar är turkiskt sändebud i Wien. I början af Okt. förlidet år anlände till Marseille m d ångbåten från Alexandria en främling med nämnda furstliga namn, hvilken tog in på Grand Hötel i förstnämnda stad, der han beställde de praktfalla rum, som kejsaren af Ryssland beodde, nä: han förlidet år passerade staden på väg till Nizza. Fursten förklarade, att han kommit till Frankrike efter uppdrag af Ali Pascha för att åt honom uppköpa hästar. Han omtalade derjemte, att hans fader var en af de högsta embetsmän i Konstantinopel, att han var omätligt rik och gaf 12,000 franes i månatligt I underhåll åt hvar och en af sina söner samt att fadren hade så vidsträckta besittningar, att en af de sjöar han rådde om trafikerades af flera ångbåtar. Denna furstliga person gjorde ett besök på turkiska generalkonsulatet, som vid tillfället förestods af vice konsuln, hvilken också gjorde ett kontrabesök. Fursten skulle, såsom han sade, köpa hästar för 40,000 franes och satte sig derföre i förbindelse med hr Carbonnel, en af de största hästhandlarne i Marseille, med filalkontor för sin hästhandel i Avignon och Lyon. Då fursten ej tyckte om de hästar som Carbonnel hade i Marseille, lät Carbonnel med dryga kostnader transportera från Lyon till Avignon sina vackraste ästar och man kom öfverens att träffas i Avignon för att bese dem. På resan dit var fursten åtföljd af en turk i orientalisk drägt och hvilken presenterades såsom Ali Paschas förste stallmästare. Hästarne framfördes, valet gjordes och allt. var färdigt till deras aflevererande. Aterkommen till Marseille lät fursten genom hotellets sekreterare uppsätta ett telegram till Ali Pascha, i hvilket han underrättade honom om köpets afslutande samt bad att få öfversänd en anvisning på summan. Emellertid njöt fursten af god kredit och talade om ankomsten af en al sina slägtingar; hotellvärden blef allt flinkare i att uppfylla sin höge gästs alla önskningar och han blef riktigt furstligt betjenad. Värden lånade honom också francs i kontanter. Hästhandlaren Carbonnel, som var stolt öfver det företräde fursten gifvit honom framför en mängd konkurrenter, lånade honom också, i vän) tan på den blifvande betalningen för hästarne, 1500 francs. En skräddare lämnade honom för . 1500 francs kläder, en hattmakare 5 eller 6 hattar, en skomakare en hop skodon o. s. v. — Det skulle bli för långt att uppräkna alla som lemnat fursten varor på kredit. Vi öfvergå derför till andra saker. Fursten, som blef förtjust i Marseille, beslöt att der uppehålla sig en längre tid samt att gifta sig. Men en furste behöfver ej gå till väga der vid lag liksom andra stackars dödliga, tvärtom, och vår furste ville ha någonting pikant med i saken. Fursten hade på resan till Avignon suttit under en kort stund midt emot en ung dam af ganska mycken skönhet. Hon hade i sällskap med två nunnor vid en station stigit in i kupån, men lemnat den vid nästa station. Något samtal hade fursten ej fört med den unga damen, men hon hade dock gjort ett lifligt intryck å honom. Tärningen var kastad: den obeanta skulle blifva furstinna! Kallimachi tänkte så mycket på henne, att han alldeles glömde bort hästarne. Turken som beledsagade fursten och som var mera bekant med Marseille än han, skulle taga saken om hand och fursten sjelf funderade ständigt på hur han skulle få reda på sin utvalda, som likt en lysande stjerna sväfvade för honom. Man resonnerade som så: damen hade varit i sällskap med två nunnor, alla tre hade stigit af nära intill en kyrka, det måste finnas en prest strax bredvid, presten måste känna damen o. s. v. och på det sättet måste man erhålla den önskade upplysningen. Genast afskickades en person till presten för att underrätta honom om anledningen till de efterspaningar, som voro i gång. Den hederlige presten ansåg sig ej böra dölja något och meddelade att den unga damen ej tillhörde hans församling utan bodde i församlingen näst intill hos sin broder, som var maire der. Hon var mycket musikalisk och hade i sällskap med de begge nunnorna farit till hans kyrka för att spela orgel. Det var ju fråga om hennes lycka, Försynens vägar äro outransakliga och man hade ju till och med haft exempel på att konungar gift sig med vailflickor! Från detta ögonblick gick saken mycket raskt: fursten gör besök hos damen och anhåller hos brodern om hennes hand. Anbudet var för storståtligt att kunna afböjas. Men det var naturligtvis så många saker att rådgöra om och man öfverenskom att sammanträffa i Marseille. Broder och syster inställde sig alldeles riktigt; presenter gåfvos och fursten, som ville att allt skulle vara storartadt, undertecknade två obligationer, hvardera om 100,000 fres, såsom sekadeersättning? ifall äktenskapskontwaktet af någon anledning ej komme till stånd. Allt gick efter önskan. Men i Frankrike är man mycket noga med att skaffa sig fulla garantier och brodren gick derför till turkiska konsulatet, förevisade de begge obligationerna och frågade om man kunde försäkra honom, att de skulle bli infriade. Svaret uteblef icke: på konsulatet egde man ej några dokumenter, som bevisade furstens identitet. Han hade visserligen gjort ett besök på konsulatet. Man hade besvarat det, men det var också allt. Mer behöfde man ej för att vakna upp ur sin dröm. Brodren och systern återlemnade presenterna och skyndade hem igen, fast beslutne att aldrig mer inlåta sig på dylika affärer. Härmed var också förbländningens mask fallen : värden presenterade sin räkning, som uppgick till mer än 2000 fres och återfordrade sina 4000 fres; Carbonnel ville ha sina 1500 fres tillbaka och alla de andra fordringsegarne inlemnade sina räkningar. Men fursten hade ej en sou i hela sitt våld och han öfverlemnades då i rättvisans händer. För några dagar sedan stod fursten inför polisdomstolen i Marseille, men med sitt rätta namn: Tanca. Han är från Levanten och hade kort före sin ankomst till Marseille blifvit Issläppt ur tukthuset i Cairo efter utståndet straff. Turken är från Tunis, är etablerad i Marseille, kan ej tala ett ord franska och har ej haft något begrepp alls om den roll Tanca låtit honom spela. ursten blef dömd till två års fängelse för bedrägligt förfarande. j . oa mA. OO NR cv JO0 NLA 4 Fe rm Redovisning i ör å Aftonbladskontoret vid Mynttorget insamlade bidrag för makarne, som i 15 år varit ÅA. R. 8. 1 rdr. -E. 25 öre. F. 1 rdr. I Win I ser OM QQ KA KRA CQ OO 4 sde MM KR 4 sdr