Aftonbladet – 5 februari 1866, sida 2

tanik och zoologi och dylikt, att han visst icke har tid att bli kär, om det också vore i Venus sjelf. Han har icke så varma känslor eller så rik fantasi som Osborne.? Ja, det vet du icke. Man kan aldrig i det afseendet vara säker på en ung man! Men det skulle icke betyda så mycket. Ro ger vet att han ej på många år kan tänka på att gifta sig.? Hela denna dag sökte squiren så mycket som möjligt undgå Molly, ty han visste sig vara en ogästvänlig förrädare emot henne. Men om allt detta var bon så fullkomligt okunnig, och så glad och söt och tacksam mot dem, hos hvilka hon visste sig vara en välkommen gäst, icke ett enda ögonblick misstroende honom, huru bister han än månde vara, att squiren redan andra morsonen var öfvervunnen och allt på den gamla goda foten igen. Samma morgon vid frukostbordet räckte squiren sin hustru ett bref som hon läste och återlemnade utan att säga ett ord. Det var ju bra?? sade han. Mycket bra, svarade hon. Föga anade Molly att dessa få ord hade något sammanhang med den nyhet mrs Hamley sednare på dagen berättade henne, nemligen att hennes son Ösborne hade blifvit bjuden att tillbringa någon tid hos en vän i grannskapet af Cambridge, med hvilcen vän han sedermera kanske skulle förega en utrikes resa, hvarföre han ej kunde lja med sin broder Roger till hemmet. Molly åhörde denna nyhet med största leltagande. Ack, söta mrs Hamiey, så ledsamt det var 17 Mrs Hamley var hjertinnerligen glad öfver att hennes man icke hörde dessa med ådan uppriktighet yttrade ord.