Aftonbladet – 5 februari 1866, sida 1

veta att hennes qvarstannande på Hamley nu var afgjord sak, och dervid kom det på henne en viss ånger öfver den otacksamhet hon visat mrs Hamley. Hon gick bort till denna, böjde sig öfver henne och kysste henne, men sade ingenting. Mrs Hamley tryckte hennes hand och gjorde plats åt henne, bredvid sig, på soffan. Jag hade just ämnat be er att låta Molly stanna längre hos migX, sade hon. Vi äro så goda vänner, eller hur, Molly? Och nu då miss Eyres lilla snälla systerson har gifvit oss så förträfflig förevändning dertill, så får hon ej på länge återvända hem. Ni får komma hit och helsa på oss så mycket oftare i stället. Här är ju alltid ett rum för er, det vet ni, och jag förstår ej hvarföre ni icke kunde bege er nt på era lagliga sjukbesök från Hamley, såväl som från Hollingford. Tusen tack. Om ni icke hade varit så snäll mot min lilla flicka, så kunde jag sannerligen ha lust att svara något bra ohöfigt på detta förslag. Obh, jag ber er, säg det ändå. . Ni har alla fall ingen ro förrän ni sagt det, jag ret det. CNu kan ni se, mrs Hamley, hvarifrån jag ått min vana att vara ohöflig!4 utropade Moily muntert. SDet är en egenskap som går i arf.4 Jag hade så när sagt att det der förslaget att jag skulle bo på Hamley var alldeles en fruntimmersid6 — bara godhet och icke det ringaste förnuft. Huru i all verlden skulle mina patienter få rätt på mig här? De skulle allesamman genast skieka efter en annan doktor och jag vore ruinerad inom en månad. Kunde de icke skicka hit? Ett bud kostar så litet.