Aftonbladet – 3 februari 1866, sida 2

bland annat följande: ?Då nu i afseende på detta förhållande förekommer, att eumligt 60 i den nya af Kongl. Maj:t och Riksens Ständer fastställte Regeringsformen Stora Sjötullsafgiften, som förut ifrån äldre tider varit ansedd som ett Regale, blifvit upptagen ibland de allmänna afgifter, som hafva egenskap af Riksens Ständers bevillning, I Je) få ökas utan deras vetskap och bifall, nes häraf lätteligen kunna hända, att hvad ändring i nuvarande Stora Sjötullstaxa, omstz digheterna och Rikets sannskyldiga Stats Int: Jesse kunde påfordra, måste hvila, åtminsto iem år, eller till nästa riksdag, då Riksens S der hafva tlilfälle att sig derom yttra. . Den Taxa på Stora Sjötulls-afgiften med derI under inberäknade Upbörds-Titlar, som nu häri I Riket är gällande, har af tillfällige orsaker och påträngande behof, som saknat annan tillgång, blifvit så ökad, att den ej allenast är i många I delar ganska känbar för consumenterne af visse numera oumbärlige varor, utan ock lägger ver) keliga hinder i vägen för en mera utvidgad handelssörelse på främmande orter, som igenom slögders och nyttige näringars upplifvande kunde I förhjelpa Riket utur dess nu af kriget iråkade vanmagt. Att ännu ytterligare höja dessa afgifter utan Riksens Ständers samtycke är igenom förberörde i den nya Regeringsformen visligen förekommit, hvaremot det synes ej vara konungamakten betagit att dem minska i de delar, som Rikets sannskyldiga interesse och nyttiga handelsgemenskaper med främmande Länder det nödvändigt fordrade. Men i Statsverkets närvarande beträngda tillstånd förbjuder det sednare sig sjelf och kan ej förväntas, då en förminskning 1 Stora Sjötullsafgifterne efter utseendet tros verka på Statens tillgångar, ehuru den finnes kunna bereda vida större nationalfördel igenom nya handelsgrenars öppnande och en lättad handelsgemenskap med de Länder, som igenom Våre Tullförfattningar nu utestängas, ej få ersättas med en deremot svarande förhöjning på några få varor, som det kunde utan skada tåla ). Detta memorial remitterades till bevillningssamt allmänna besvärsoch ekonomiutskotten, hvilka den 7 Febr. 1810 afgåfvo ett så lydande betänkande: ?Vördsamt Memorial! Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har ett af Hans Excellence för detta Riksrådet, Presidenten, Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maj:ts Orden m. m. Högvälborne Herr Friherre Liljencrantz dit ingifvit Memorial blifvit till Bevillningssamt Allmänna Besvärsoch Oeconomie-utskottens gemensamma handläggning remitteradt och befinnes af det hufvudsakliga innehåll: Att som genom ombytte förhållanden och handelsgemenskaper med främmande Nationer, nödvändigheten oftast fordrar förändringar, höjning eller minskning i Tulltaxor, men uti 60 af Regeringsformen Stora Sjötullsafgiften numera blifvit upptagen bland de inkomster, som hafva egenskap af Bevillning, och hvilka ej få ökas utan Riksens Ständers Tian, hvaraf skulle kunna hända, att: i Stora Sjötullstaxan åtminstone till nästa Riksdag ingen jemkning eller rättelse finge ega rum, ehurumycket än en sådan af omständigheterna och Rikets sannskyldiga Statsintresse påkallades, och vid hvilken beskaffenhet, oansedt ofvanberörde i Regeringsformen visligen förekommit, att de redan ganska betungande Tullafgifter för åtskillige oumbärliga varor icke vidare få förhöjas, jemväl den rättigheten, som icke synes vara Konungamakten betagen, att dem minska, måste blifva overksam, när densamma till fyllnad af Statsverkets behof ej får ersättas med en deremot svarande förhöjning på några andra få varor, som utan skada kunde dem tåla; hemställes alltså om ej Riksens Ständer skulle behaga utstaka tillämpningen af ifrågavarande stadgande på det sätt, att den dervid fattade afsigt må vinnas utan uppoffring af fördelar genom en utvidgad handel och industrie, som i Rikets beträngda tillstånd nu mer än någonsin är angelägen. Uti erfarenheten af hugkomsten af tid efter annan påbudne allt för känbara tillökningar i några af de afgifter förberörda omtalar, torde grunden både böra sökas och tillräckeligen rättfärdigas till det härvid nu i allmänhet fastställde vilkoret, Riksens Ständers samtycke; men då, i fråga om beredandet af en större Nationalfördel genom nya handelsgrenars öppnande och vidtagandet af väl afpassade Tullförfattningar, oförutsedde: händelser ofta kunna äska sådane Oeconomiske åtgärder, som ej på förhand stå att bestämma, utan med hvarje år kunna kräfva förbättring och hvartill någon medverkan af Riksens Ständer, under den långa tid de äro åtskilde, icke kan lemnas, utgör det följaktligen ett ganska vigtigt föremål! för Riksens Höglofl. -änders omtanka, att Kongl. Maj:t måtte ega nskränkt tillfälle att efter Dess Nådiga böjelse skydda, upplifva och befrämja Näringarne till samhällets bästa och någon sådan slutsats eller tydning icke tillägnas Regerings-Formens 60 , som skulle leda till motsägelse af den Höga Magt och rätt, hvilken uti 12, 13, 89 och de flere S5 blifvit Kongl. Maj:t förvarad. Såsom redan anfört är, inses lätteligen ej allenast att vid afhandlingar och förbund med Utrikes magter samt synnerligast hvad HandelsTractater beträffar, det är ofta oundvikeligt att förändra Sjötullsatgifterne å vissa varor; utan ock att inom värt egit land, genom olika behof, illverkningar och afsättningar alt jemt dylika rändringar erfordras, och hvilka för Rikets väl visserligen icke äro af mindre inflytelse än andre på Kongl. Maj:ts Egit Nådiga behag beroende Oeconomiska stadganden. Vid öfvervägande af desse och de flere uti ofvan åberopade Memorial andragne skäl lärer icke något tvifvelsmål återstå för angelägenheten af Sjötullsafgifternes tillfälliga förändringar; Och som till deras beslutande Riksens Ständers bifall bör föregå, få Utskotten härmed tillstyrka letsammas meddelande sålunda: Att på Kongl. Maj:ts Egit Höga godtfinnande, intill nästa Rikslag, må ankomma, att enär omständigheterna lertill föranleda, efter infordrade underdåniga ,ttranden af vederbörande Collegier och efter Statsrädets hörande, höja å de varor, som lämpigen kunna större Sjötull afgifter åläggas, desse iumgälder till och med 50 procent utöfver den rid denna Riksdag fastställande Sjötulls-Taxa; wvarvid dock i underdånighet torde böra förutättas, att icke någon sådan allmän förhöjning nå ske, som egentligen, åsyftar en directe tillskning af Statsverkets tillgångar, utan fastmera ndast de förändrigar göras, hvilka hafva till mfvudföremål att gagna handeln och närinarne; äfvensom af Riksens Ständer det underlåniga förbehåll torde framställas, att Kongl. Maj:t lå sådant finnes med Rikets bästa vara förenigt, täcktes i Nåder tillåta en motsvarande nedtning af Sjötullsafgifter å sådane varor, som n billig minskning deri böra beviljas till uppnuntran och befordran af en förmånligare hanlelsgemenskap med andra Länder. vilket Utkottens Betänkande likväl varder till Riksens Töglofl. Ständers närmare granskning och Egna fgörande vördsammast öfverlemnad.? etta betänkande bifölls den 12 Februari tan diskussion af ridderskapet och adeln i hela dess vidd, såsom det heter i det leröfver medstånden meddelade protokollstdrag; och blef den 14 i samma månad af ondeståndet ?till alla delar gilladt?, hvarmot detsamma af borgareståndet samma jag afslogs. Sedan presteståndet den 19, llt samma månad, bifallit betänkandet och rslag till underd. skrifvelse i öfverenstämmelse med de tre ståndens beslut blifit uppsatt, beslöt borgareståndet den 17 åföljde Mars, att, ?ehuru denna expedition ar stridande mot ståndets i detta mål fatBIT n OL BT tr (YO I sen mro