Aftonbladet – 3 februari 1866, sida 2

— Reformfest. Från nordvestra Del har följande beskrifning på en sådan fest der: städes blifvit tillsänd Wenersborgs Tidning: Äfven i vår aflägsna bygd ha i dessa dagar juvel och glädje genljudat kring berg och dal. På inbjudning af ordförandena i Wirviks och Torrskogs kommunalstyrelser samlades den 13 December å skolhussalen vid Gustafsfors bruk, något öfver 60 personer inom Blomskogs pastorat. Salen, festligt smyckad med grönt af årstidens fabrikation, konungens namnchiffer å hvit sköld omgifven af stålblixtar, fanor och vimplar, gevärskolonner och heraldiska emblemer strålade i ett bländande ljus. Naturligtvis saknades ej musikläktare och talarestol. Tredje skarpskyttekompaniets musikkår, dessa små näpna bytingar, framdundrade festsångerna med all den kraft som starka lungor och någon öfning kunna åstadkomma. Festtalet, framfördt af brukspatron A. W. Chenon på Krokfors var fullt af tacksamhet mot Gud och konung samt visshet om att allt går framåt. Skålen för konungen, utbragt af sämme man, emottogs med jubel. Musiken uppstämde: Kung Carl, den unga hjelte, e. Derefter besteg bruksförvaltaren E. Adlöf tribunen och skildrade de förbindelser, hvari fäderneslandet står till frih. De Geer. Aterigen hurrarop och entusiasm : Då musiken till hans ära uppstämde: Stå stark, du ljusets riddarvakt, c. kände något hvar hjertat klappa fortare. Skolläraren A. Jakobsson föreslog så skålen för Sverges ridderskap och adel i ett längre sakrikt tal som väl redogjorde för ståndens uppkomst och som emottogs med väldiga hurrarop samt sången: Frihet bor i Norden, c. Följde så i ordningen skålar för borgareoch bondestånden vid 1865 års riksdag. FEntusiasmen om möjligt ökad. Skålen för Norge, föreslagen af hr Adöf, mottogs på ett sätt som visade att äfven här på gränsen, der misstroendet kanske har varit starkast, sinnesstämningen, mot vårt brödraolk är den hjertligaste och bästa. Norrmännens glädje öfver svenskarnes seger har ej litet vidragit till att ?henrive? oss. Öle Bulls ?Seergjentens Söndag begärdes da capo. Ordet förklarades nu fritt och hade man i de lera skålar, som ortens bönder helt oförberedda öreslogo, tillfälle att göra åtskilliga glädjande akttagelser rörande svenska bondens intelligens ch fosterlandskärlek. Kl. 6 på qvällen var feten slut. Då man åtskildes, förestod ännu en jutning för åskådaren. Jag såg så många enkla ch rörande bevis på förtroende för herremanen, då de förstå hvarandra, att jag, som hyst vissa dubier, nu kastat alla farhågor för ett bondegemente öfverbord. Minnet af den 13 Decemer 1865 skall alltid blifva mig kärt.?