Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 3

NORGE. Från alla trakter i Norge förspörjes stor klagan öfver den milda väderleken, som försvårar alla transporter. Deremot rasa svåra stormar på hafvet och hindra det började sillfisket. På flera ställen, der snöfall inträffat bländ fjellen men genast derefter mildväder, ha elfvarne plötsligt åstadkommit stora förödelser. Midt inne i den väldiga fjellsträckningen mellan Gudbrandsoch Österdalen ligger en liten dealsänkniog, Solliden, med-bördig jordmån, men, i anseende till sitt höga läge, med så hårdt klimät att kornet ej alla är mognar. Omkring 1000 personer äro der bosatta. Sollidens kapell-lag har förr hört till Kivgeio pastorat, deritrån presten en gång om året var skyldig att predika i det lilla kapellet. Då måste han till bäst färdas de trenne milen på en smal och farlig stig öfver fjellen, ty ingen annan väg förer till den fjellomgifna dalen. För fyra år sedan blef Solliden en sgjelfständig socken med ein egen prest, men boställe för honom saknades, och Sollidsfolket är fattigt, Då trädde ?Sollidskungen?, gårdsbrukaren Joh, Solliden emellan, bygdens rikaste man, en gammal 70-årig gubbe. Han skänkte för all framtid gården Frami till boställe åt presten, som nu trifs der uppe alldeles förträffligt bland dessa fjellets naturbarn. Konungen har nyligen låtit betyga Sollidskungen? gin tacksamhet för dennes stora ppor Throndbjem afled härom dagen en af de få qvärlefvande, som deltegit i oafhängighetskriget 1814 — kapten Spörck, född 1787, den siste af fem bröder, som alla varit officerare. Hans son deltog som frivillig i sista danska kriget och stupade, 18 år gammal, vid Dyppel under försvaret af skansen n:r 4.