Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 2

— Mord på hafvet. I engelska tidningar berättas följande hemska historia: Skonerten Tamar Queen, om 103 tons, hade få Azorerna tagit in en last sydfrukter och segade den 2 Jan. derifrån. Då en af besättningen måste såsom sjuk qvarlemnas, antogs istället för honom en portugis, alldenstund besättningen, som nu blott bestod af kapten, styrman, två matroser och en kock, skulle blifvit för ringa för fartygets manövrering. Portugisen visade sig emellertid genast missnöjd och begärde att bli satt i land, men detta lät sig icke göra. Den 5 Jan. började det blåsa starkt. Kaptenen, hvars namn var Tremhills, och en af matroserna vid namn Hart befunno sig på styrbords sida, sysselsatta med seglen. Styrmannea och den andra matrosen, som voro på babords sida, hörde då plötsligt slag utdelas åt styrbord till, och Hart hördes ropa: Min Gud hvad är på färde!? Straxt derefter kom portugisen omkring förmasten till babords sida och höll i luften kockens yxa, som var blodig. Han högg med densamma till styrmannen för venstra tinningen, utan att likväl göra honom betydlig skada. Styrmannen tog nu en handspak och slog med denna till portugisens högra arm. Efter ett nytt slag med handspaken for yxan i sjön, hvarpå styrmannen och kajutvakten lyckades öfvermanna skurken. Vid närmare efterseende befunnos såväl kaptenen som den matros, hvilken befunnit sig vid hans sida, mördade. Portugisen sjelf hade under de andres försök att öfvermanna honom blifvit så illa skadad, att han dog fyra timmar derefter. Man försökte till en början att återvända till Azorerna, men detta omöjligjordes at motvinden. Det blef således nödvändigt för den lilla betästningen, bestående af styrmannen, en matros, kajutvakten och kocken. att fortsätta resan till England, dit de ock lyckades anlända efter 15 dygns segling, sedan de nödsakats att kasta de trenne liken öfver bord. Man misstänker att portugisen stätt i förbindelse med något röfvarband i land och ämnat mörda hela besättningen, för att sedan bemäktiga sig fartyget. — Vädret och årsväxten. I Kristianstadsbladet skrifves: Vintersäd och raps stå utmärkt vackra och lofvande till följd af den blida vintern. Rågfälten se ut som grönskande ängar. Arbetena på fälten hafva utan afbrott fortgått hela vintern, hvadan mycket iår torde blifva undangjordt, som under vanliga år försummas. Från Helsingbory skrifves den 30 Jan.: Väderleken är och förblir en gåta. Tills dato har denna vinter så litet dokumenterat sig som vinter, att endast ett par gånger vattnen varit yetäckta med en tunn isskorpa, och synes iet, som om den bepröfvade spåmannen på Got. and detta år svikits af sina gamla märken. Otroligt är det emellertid icke att en smällande ;ftervinter aflöser det hittills rådande våroch östvädret, och de som då troligen komma att stå sig sämst äro de atackars grågässen, som nisstagit sig omfårstiden ochi stora skaror återsökt sina sommarboningar. Här i Skåne tröstar nan sig emellertid temligen lätt öfver en felslasen vinter; jordbrukaren anser icke längre den myckna snön som någon garanti för en god skörd, och för städerna är det en icke ringa förlel, att sjöfarten fortgår ostörd. Den enda stad Skåne, som kan hafva skäl att önska en stark vinter är Helsingborg, emedan hela den utländska trafiken då måste söka sig en väg öfver