Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 2

— Tyskarne och skandinavismen. Det af en invandrad tysk, dr Rommel, redigerade och genom preussiskt understöd upprätthållna bladet Norddeutsche Zeitun i Blensborg, innehåller, med anledning af de under titeln ?Blade til Menigmand fra dansk? Skandinaver? utkomna politiska ströskrifter, några betraktelser, som ej sakna intresse, i det de visa att den tyska eröfringslustan ej mättats af det slesvigska rofvet, och att tyskarne i de nordiska rikenas sammanslutning se det värsta hindret för sina -planers förverkligande. Ehuru vi ej tro?, säger det tyska bladet, ?att en skandinavisk unionsstat — sku kunna uppresa oöfverstigliga skrankor rot germanismen vid Kongeån, så är det likväl Omisskänneligt, att just farhågan för den germahbisering, hvarmed Jylland hotas, skall göra danskarne mera förtrogna med det skandinaviska förslaget. Och denna utsigt förefaller oss ega anspråk på den största uppmärksamhet just från tysk sida, medan i öfrigt allt sedan freden 1 Wien hos oss näppeligen funnits något mera allmänt intresse för Danmarks inre politiska förhållanden. Man har vid Sundet dragit försorg om, att den skandmaviska tanken mer och mer skall slå rot hos de tre nordiska ländernas befolkning, för att den engång — det kunna vi ej betvifla — skall antaga karakteren af en mycket reel europeisk fråga. Att vestmakterna skulle vilja motsätta sig upprättandet af ett skandinaviskt rike, kan väl så mycket mindre förutsättas, som Frankrike redan flera gånger gifvit betydelsefulla vinkar till förmån för den nordiska broderskapsiden. Ryssland skulle för Finlands ull vara obenäget att medgifva Sverges förstärkning, men skulle måhända också å andra sidan betrakta Danmark som en välkommen ersättning för Sverges lystnad efer Finland. Men af väsentligt intresse är rågan för hela Tyskland, ty för dess maritima framtid äro maktförhällandena vid Östersjön af särskild betydelse. Ingen insigtsfull man, som förmär utsträcka sin tanke iver den närmaste framtiden, lärer kutina lölja för sig sjelf, hur maktpåliggande det ör Tyskland är, att det — när skandinavismen engång ur sitt närvarande stadium oträder på den fulla realitetens område — innes en bestämd och kraftig vilja till vårlande af dess intressen, en vilja för hvilken det målet ej är för högt att återföra (1) lylland till dess Pnaturliga förbindelse med Tyskand?, för att begagna vår store landsman jacob Grimms uttryck.? Bladet framhåller idare, att ett sjeliständigt Schleswig-Holtein skulle utgöra ett hinder mot Tysklands ramtidsplaner och slutar sin artikel med lessa ord: endast Preussen kan vara betämdt att bilda en motvigt mot Nordens olitik samt att en gång utvidga det tyska heraväldet öfver hela den cimbriska halfön. —t—