Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 1

got att svara, ty ingen hade någonsin kunnat sammanställa mr Gibsons namn med något fruntimmers i trakten; det var blott en gissning, framkallad af omständigheterna. Det har jag aldrig hört4, svarade squiren slutligen; man har aldrig nämnt något visst namn — det var blott sakens natur att han skulle gifta om sig — en ung enkling med en liten flicka borde väl tänka på ett nytt äktenskap; han kan dessutom göra det än, tycker jag, och det säde jag honom också förra gängen han var här. Och hvad svarade han4, frågade Molly nästan andlös. Ah, han smålog bara och sade ingenting. Ni bör icke såder fästa er vid ett afsigtslöst uttryck, min lilla vän. Det är ganska troligt att han aldrig gifter om sig, men om han gjorde det vore det rätt bra både för honom sjelf och för er! Molly mumlade något liksom för sig sjelf, men som squiren kunde hört om han så velat. Emellertid skyndade han att byta om samtalsämne, Se på detta!4 utropade ban, då de helt oförmodadt kommo fram till den lilla insjön eller dammen, som Molly kunde se från sitt fönster. Midt i den spegelklara sjön låg en liten holme med höga träd — mörka skotska furor i midten och silfverskimrande pilar vid strandbrädden. Viskola ro öfver dit en af dagarne. Jag nyttjar icke båten mycket ofta nu, ty ungfåglarne äro ännu qver i sina nästen bland vässen och sjögräset, men en gång skola vi fara öfver dit, Der äro änder och grislor. cOch se! der är en svan ! Ja, det finnes två par svanor här. Öch der borta i träden hafva både kajor och hägrar sina bon; hägrarne borde vara här