Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 1

hon satt, och frågade om hon hade lust att gå omkring i trädgården litet med honom. Det måste vara tråkigt att sitta så allena med bara böcker till sällskap, eller huru min lilla vän? Men ser ni, frun vill alltid vara i ro om morgnarna; hon sade det till er far och jag sade det också, men i alla fall tyckte jag det var synd om er, då jag såg er sitta då ensam derinne i förmaket. Molly, som var midt i det intressantaste kapitlet af Bruden från Lammermoor, skulle gerna suttit qvar i sin ensamhet för att sluta boken, men hon var lika tacksam för squirens godhet ändå och följde bonom genast. De gingo ut och in i gammalmodiga drifhus, öfver nyss slagna gräsplaner och in i den stora, med en mur omgifna köksträdgården, der squiren gick omkring och gaf sina befallningar åt trädgårdsdrängarne, och Molly följde honom troget som en liten hund, men med Ravenswood4 och Lucy AshtonX i sina tankar. Sedan man sålunda inspekterat allt i boningshusets närhet, begaf man sig ut i en liten skog, som skilde trädgården från åkrarne, och squiren kunde nu lemna Molly större del af sin uppmärksamhet. Hon hade också lösryckt sina tankar från sjuttonde seklet, och innan hon ens visste deraf, halkade öfver hennes läppar den fråga, som hon förut återhållit: Hvem var det man trodde att pappa skulle gifta sig med — då — för längesedan — strax efter mammas död. Hon yttrade de sista orden. med mycket låg och mild stämma och squiren vände sig om och såg på henne, han visste icke hvarför. Hon var mycket allvarsam och litet blek, men den fasta blicken nästan befallde honom att svara. Pah!X sade han och hvisslade för att vinna tid: icke emedan han just hade nå