Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 1

detta visade sig oupphörligt den stora frågan: Hvem var det man trodde att pappa skulle gifta sig med? hvilken fråga, så att säga, ständigt hoppade PP i munnen Få henne som en orolig Jack-in-the-boxz. Nu slogs emellertid locket till, så fort den näsvise dansmästaren stack upp hufvudet, och squiren och Molly voro ytterst artiga mot hvarandra under måltiden, som va: lika tråkig för dem båda. Då den var slut, begaf sig squiren in i biblioteket för att läsa tidningarne. Det var nemligen en vana att det rum, der squire Hamley förvarade sina rockar, stöflar och damasker, sina käppar oeh sin favoritknif, sina bössor och metspön, benämndes biblioteket. Der stoi en byrå och en länstol, men inga böcker voro synliga. Dessa förvarades i ett stort rum, beläget i en del af huset som sällan besöktes, så sällan att huspigan ofta glömde bort att öppna fönstren, som lågo utåt ett af småskog alldeles öfverväxt ställe af parken. Också luktade det mögel och fukt derinne. Det påstods till och med att i den förre squirens tid — hans, som blifvit tkuggad4 vid universitetet — hade fönstren blifvit igonspikade för att undvika fönsterskatten. en då de unga herrarnet voro hemma, behöfde ingen tillsägelse för att få rummet ordentligt städadt; huspigan öppnade fönstren och eldade dagligen, samt dammade de väl inbundna böckerna, som verkligen utgjorde en ganska vacker samling af förra seklets litteratur. Alla böcker som sedan blifvit köpta rymdes i små bokskåp mellan förmaksfönstren och i mrs Hamleys eget förmak. Böckerna i det stora förmaket voro alldeles nog att sysselsätta Molly, och hon var så djupt inne i cn af Walter Scotts romaner att hon spratt till som vid ljudet af ett skott då squiren kom till fönstret, der