Aftonbladet – 2 februari 1866, sida 1

metstäcke öfver alla aflägsnare föremål, men Molly var så medveten om dessas tillvaro , som om hon sett dem. Jag tror nog att jag skall trifvas härt, tänkte Molly när hon till sluts lemnade sin plats, stängde fönstret och började bereda sig att gå till sängs. Men inom kort stördes friden i hennes sinne af squirens ord som åter kommo henne i tankarne. Hvem kunde han tänkt på att gifta sig med?4 sade hon inom sig. Miss Eyre? Miss Browning? Miss Phebe? Miss Goodenough! Alla dessa uppräkvades och förkastades af talande skäl. Men den obesvarade frågan ville ej låta förjaga sig, utan störtade fram ur sitt bakhåll alltemellanåt för att störa hennes drömmar. Följande dagen fann Molly att hon och squiren skulle få intaga frukosten utan mrs amleys sällskap: den sednare var nemligen aldrig så tidigt ppor I dag — den första morgonen — Jade han bort sina tidningar, af hvilka den ena var en gammal säker terytidning, som med alla sina landsortsnyheter var högst intressant för squiren, och den andra Morning Chroniele, som han kallade sin morgonbeskt och som framkallade månget skarpt ord och mången kraftig ed. Men i dag var squiren, som han sedan berättade Molly, riktig kavaljer och derföre läste han icke sina tidningar, utan begaf sig i stället ut att söka efter samtalsämnen. Han kunde tala om sin hustru och sina söner, sitt gods och sina underhafvande, sitt landtbruk och missbruken vid det sista parlamentsvalet. Mollys intressen voro hennes far, miss Eyre, hennes trädgård och hennes pony, samt i ringare grad mamsellerna Browning, lady Cumnors skola och den nya klädningen, som skulle komma från miss Rose. Ibland allt