Aftonbladet – 1 februari 1866, sida 2

hvad ni tänker om dem, min söta flicka; det skall bli roligt att jemföra det intryck porträtterna göra, med hvad de i verkligheten äro.? Oh! Men jag tänkte ej att gissa till derag karakterer. Det kan jag ej och om jag kunde det vore deticke artigt att göra det. Jag kan blott tala om deras utseende der, på taflan? Godt! Säg mig då hvad ni tänker derom.? ?Den äldste — den som läser — är mycket vacker, men jag kan ej rätt uppfatta hans utseende ty han lutar ned hutvudet så att jag icke ser ögonen riktigt. Det är mr Ösborne Hamley, som skrifver vers? Ja. Han är icke alldeles så vacker nu; men som gosse var han en riktig skönhet. Roger kunde aldrig jemföras med honom.? Nej, han är icke så vacker. Men jag tycker ändå om hans ansigte. Jag kan se bgonen: de äro allvailiga, men eljest är attrycket i ansigtsdragen gladt. Han ser allt för klok och god ut för att vilja narra sin bror från hans lexa.? Ah! men det var icke en lexa. Jag kommer ihåg att målaren, mr Green, en sång såg Osborne läsa några poesier, me jan Roger försökte öfvertala honom att komma ut och åka i hö — detta var movet till taflan, som det heter på konstnärs. spräket. Roger läser icke mycket; åtminstone bryr han sig ej om poesi och romaner. Han studerar helst naturalbistorien, och detta gör att han, liksom squiren, är mycket ute, och när han är hemma läser han nästan alltid någon vetenskaplig bok, som hör till hans älsklingsstudium. Han är en od, stadgad yngling och gör oss mycken ylädje, men han kommer ej att bryta sig