Aftonbladet – 1 februari 1866, sida 2

af rikets ständer bifallen genom tre stånds, adelns samt borgareoch bondeståndens beslut. Andra punkten om utsträckningen af denna reciprocitet äfven till Danmark, är förkastad af adeln och presteståndet. Tredje punkten om svenska och norska skeppares och styrmäns ömsesidiga rätt till användande inom de båda rikena är bifallen af alla fyra stånden. Den fjerde om läkares, apotekares m. fl. ömsesidiga rätt till anställning i Sverge, Danmark och Norge, är, hvad förhållandet mellan Sverge och Norge angår, bifallet af alla fyra stånden, men i afseende på Danmark afslaget af adeln och presteständet. På riddarhuset vände sig den hufvudsakliga debatten omkring den andra punkten och dess ?skandinaviska förslag?. Mot densamma uppträdde hufvudsakligen riddarhusets trenne mest ultrukonservativa medlemmar, grefvarne Mörner och Liljencrantz samt frih. Rudolf Cederström, sekunderade af hr Dalman, som icke kunde låta ett sådant tillfälle att få ge luft åt sin välkända ani mositet mot norrmännen och mot allt som i någon mån kan kallas skandinaviskt gå förloradt. För det skandinaviska förslaget uppträdde åter en hel mängd talare, bland dessa åtskilliga af riddarhusets mest betydande och inflytelserika ledawöter. Bland dem, som på denna sidan uppträdde nämna vi: generalmajoren frih. Sprengtporten, landshöfdingen grefve E. Sparre, justitiekansleren v. Koch, generalmajoren grefve Björnstjerna, frih. Hugo Hamilton, hofjägmästaren Tornerhjelm, öfverstelöjtnant v. Geijer, frih. Liljencrantz (hvilkens uppträdande och åsigter, jemförda med fadren, ganska tydligt åskådliggjorde skilnaden mellan en ny nu i det allmänna lifvet verksamt ingripande generation, och en gammal, i fördomar uppvuxen, som nu är i det närmaste färdig att afträda från skådebanan) kapten Mannerskantz och kammarherre Fahnehjelm. I afseende på fjerde punkten var det förnämligast generaldirektören Huss, som förae isoleringens och fördomarnes talan. Det gör i sanning ett sorgligt intryck, när man ser en man, som under ett låvgt lif, egnadt åt vetenskapen, som så gerna aflägsnar onödiga skrankor, och åt den ädlaste praktiska humanitet, förvärfvat sig så rättmätiga anspråk på allmän aktning, på gamla dagar blifva icke blott ulirakonservativ i politiskt hänseende, utan komma ända derhän i skråmässighet, att han talar derom, huru svenska läkare skulle kunna befara en farlig konkurrens, om det medgåfves svenska läkare att praktisera i Danmark och danska. i Sverge. Saken har emellertid vunnit den största: moraliska och äfven faktiska seger, som den under nuvarande representationsformer kunde vinna och det torde icke lida ringaste tvifvel att den nya foikrepresentationen inom kort skall bringa densamma till fuliständigt genomförande. För öfrigt förekom i båda ståndens aftonplena ingenting annat som förtjenar anmärkas, än att borgareståndet i likhet med bondeståndet biföll statsutskottets förslag rörande öfverlåtande åt vissa kommuner af åtskilliga kronan tillfallna danaarf. Då adeln och prestestå::det afslagit utskottets ifrågavaranbe tillstyrkande, utom i fråga om det danaarf som skulle tillfalla Södertelge stad och användas till understöd åt en flickskola, torde frågan om de öfriga blifva föremål för votering i förstärkt statsutskott, så framt ej på inbjudningsväg ett resultat derförutan kan ernås.