vara angenämare, och så blef besöket på Hamley afgjordt. äJag skulle blott önskat att Osborne ock Roger varit hemma, sade mrs Hawley Hon skall kanske finna det tråkigt att frår morgon till afton vara tillsammans med om folk som squiren och jag. Ni an hon komma, det söta barnet? Jag hål. ler redan af henne.4 Mr Gibson var i sitt hjerta ganska glad öfver att de unga sönerna i huset ej voro hemma; han ville ej låta sin lilla Molly stöta på Karybdis för att undvika Scylla, och — han log sedan sjelf deråt — han hade fått i sitt hutvud att alla unga män voro ulfvar, som lurade på hans enda lilla lamm. Hon vet ingentiog öm det nöje som väntar henneX4, svarade han, och jag vet ej huru lång tid fruntimrens förberedelser kunna taga. Ni vef ju att hon är en liten okunnig tös och har ingen reda på — etiketten; den vi följa derhemma är kanske för litet fin för en ung flicka. Men jag vet att jag ej kunde lemna henne i bättre händer än här. Då squiren fick höra talas om det väntade besöket, blef han nästan lika glad som hans hustru blifvit deröfver, ty Han var hjertlig och gästfri så snart hans stolthet icke ställde sig i vägen derför, och han blef förtjust öfver att hans sjukliga hustru skulle få ett så behagligt sällskap. Efteren stund sade han: Det är rätt så godt att gossarne äro vid Cambridge; hade de varit hemma, så kunde vi fått en kärleksaffär på halsen.t Nåja, om vi det hade fåkt? frågade hans mera romantiska hustru. Det hade icke gått an, skddgquisen Bestämät. SOsborne får en förträfflig upp