Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 2

rätt och då nu ödet afgjort saken återstår för dig och mig blott att lyda. Åh, pappa, du gör narr af mig, och jag blir bara änvu mera nyfiken deraf. Mr Gibson ändrade nu ton och uttryck och sade allvarsamt: Jag har verkligen ett skäl för mitt beslut, Molly, och ett som jag ej vill omtala. Då jag säger dig detta, väntar jag att du ej ens försöker gissa dertill — ännu mindre lägger samman hvad du kan få veta, så att du slutligen får reda på hvad jag icke önskar att du skulle veta.? Pappa, jag skall ej ens mera tänka derpå. Men nu mäste jag plåga dig med en annan sak. Jag har icke fått någon ny kläuning i år och jag har växt ur alla mina sommardrögter. Jag har icke mer än tre som jag kan begagna. Betty sade just i går att jag behöfde några nya. Den som du nu har kan du väl begagna? Den är mycket vacker.? Ja, men, pappas (hön bredde ut den som om hon skolat figurera i en dans), den är af ylle och är så varm och tung, och nu blir det varmare för hvarje dag. Jag skulle önska att flickor kunde kläda sig som gossar?, sade mr Gibson litet otåligt. Huru skall en karl kunna veta när hans dotter behöfver nya klädningar, eller skaffa henne sådana när han märker att hon just som mest behöfver dem och icke har dem?? Ja, det är just händelsen nul!? rade Molly halft förtviflad. aKan du icke gå fill miss Rose? Har hon icke färdiggjorda kläder för flickor af din ålder?? ?Miss Rose! Jag har aldrig köpt något der?, sade Molly högst öfverraskad; ty miss Rose var den lilla stadens förnämsta