Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 2

sliga stugor på gränsen af stora skogar el ler betesmarker, och bondgårdar, som låg vid slutet af trånga gator, hvilka ej ledd: till något annat ställe och som beskuggadej af almar och bokar på ömse sidor. Har var läkare hos landtadeln ipå en omkret: af femton mil och hos de ännu förnämare familjer, som reste till London i Februar — så brukades det den tiden— och komm tillbaka straxt i början af Juli. Han måste således vara mycket borta från hemmet. och just denna varma, milda sommarqväl fann han att denna frånvaro var ett stort ondt. Han blef nästan skrämd af upptäck. ten att hans lilla flicka på en gång växt upp till qvinna och blifvit föremål för en känsla, som mer än något annat inverkar på qvinnans lif — och han, som var både hennes far och mor, han måste vara så mycket borta att han ej kunde vaka öfver henne, Slutet på alla hans funderingar var att han följande dag red öfver till Hamley med det beslut att fåta sin dotter mottaga mrs Hamleys inbjudning att hos henne tillbringa några veekor — en inbjudning som förut blitvit afslagen. Ni kunde verkligen svara mig med ordspråket: ?Den som ej tager hvad han. blir bjuden, får sedan bli utan !? och jag skulle ej med skäl kunna beklaga mig deröfver, sade han till mrs Hamley. Men den sgednare var blott alltför belåten och förtjust öfver den unga flickans utlof. vade besök. Molly skulle ej bli svår att roa; då mrs Hamley var alltför trött för att sällskapa med henne, kunde den unga flickan skickas ut att promenera i trädgården, eller gifvas ny bok att läsa, och hennes ungdoniykåt Nfliga lynne skulle komma sg en vårvind imiden sjukliga daämens Eösligö hemlif. Ingenting kunde