Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 2

Rörande Frankrikes ställning till Nordamerika i anledning af den mexikanska fråsan yttrar Köln. Zeit. i en längre ledande artikel följande anmärkningsvärda ord: PFrankrike har enligt nordamerikanska utrikesministerns tanke med våld omstörtat den republikanska författning, som mexikanarne gifvit sig sjelfva, samt på dess ruiner grundat en monarki åt en främling, som endast stöder sig på franska bajonetter. Detta nya kejserliga valde inskränker sig för öfrigt, enligt Sewards tanke, till hufvudstaden Mexiko. Landet är enligt hans åsigt ännu republikanskt sinnadt. Förenta Staterna kunna icke lugnt åse ett sådant förfarande i en angränsande stat. Amerikanerna låta icke komma sig till last att söka störta Europas monarkier för att i deras ställe införa republiker ; europerna böra derför lika litet störta republikerna i Amerika och söka grunda monarkier i deras ställe. Närvaron af Max?, såsom hr Seward uttrycker sig, i Mexiko, är, ?så länge den fortfar?, sårande och botande, orättvis och skadlig för Förenta Staternas medborgare. Dessa repubhkaner föra verkligen ett språk, att en kejsaripnan Eugenies hofdam skulle kunna falla i vanmakt dervid, och likväl anse de sig på sitt sätt visa ganska mycken höflighet och artighet, då de tala om Förenta Staternas gamla tillgifvenhet för Frankrike. Amerikanarne önska icke ett krig med Frankrike, men freden kan bibehållas endast på det vilkör att fransmännens: kejsare så fort som möjligt drager sina Läpper från Amerika. Man kan lätt förutse, att kejsar Max i sådant fell snart kommer att följa efter, och som denne gifvit ut vida mera penningar i Mexiko än han fått in, och bristen blifvit betäckt med franska penningar, som dels regeringen gifvit honom, och dels de af regeringen och de höga räntorna bedårede fransmännen eläppt till, så måsie franska regeringen, för att icke skaffa sig alltför många missnöjda i Frankrike, ersätta de mexikanska fordringsegarne och sålunda, jemte de omedelbara kostnaderna för det misslyckade företaget, äfven betala kalsset för ?Max?, Mot allt detta uppreser sig den kejserliga stoltheten. De kejserliga tidningarne, Constitutionnel och La France, föra nu ett högt språk mot Amerika. Men detta trots tjenar till ingenting. Sakernas verkliga ställning i Mexiko är allt för väl känd i Frankrike, trots regeringspressens alla förskönande framställningar. Äfven för sjelfva den kejserliga regeringens anhängare börjar denna sak förefalla obehaglig. I förlitande derpå för Revue des Deux Mondes ett så kraftigt språk, som man knappast skulle kunna vänta sig inom den franska pressen. Den visar kejsaren på det mest ovederläggliga sätt nödvändigheten att återtaga ett falskt steg. Den går så långt, att den erinrar om kejsar Nicolaus, som stupade på att han icke i rättan tid insåg nödvändigheten af att bringa ett offer af sin stolthet, utan lyssnade till artiga diplomater, som alltid anse det möjligt att skjuta upp och draga ut på tiden. Napoleon III har verkligen ingen tid mera öfrig i denna fråga; kejsardömet Mexiko är redan förloradt, och han måste se till, att icke den mexikanska affären måtte komma äfven ett annat kejsardöme på fall.?