Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 3

efter ett ögonblicks tystnad. Ni har verkligen handlat orätt och Pg hoppas att ni är öfvertygad derom i ert hjerta, eller att ni blir det när vårt samtal är slut och ni tänker litet derpå. Men jag vill icke alldeles förlora aktningen för ers fars son. Om ni vill ge mig ert hedersord på att ni, så länge ni är i mitt hus, aldrig försöker att ånyo tala om er kärlek — som ni ser, så begagnar jag detta ert eget uttryck för för hvad jag borde kalla en blott inbillning — och lofvar att ej med ord eller blickar, med bref eller handlingar röja den för min dotter eller för någon annan, så får ni stanna här. Om ni ej kan lofva mig detta, så måste jag, som jag nyss sade, skrifva till er fars kommissionär.4 Mr Coxe stöd obeslutsam. Mr Wynne är icke okunnig om mina känslor för miss Gibson, sir. Han och jag hafva inga hemligheter för hvarandra. Jaså; han skall således föreställa vassen. Ni känner ju historien om kung Midas och hans barberare? Den sednare, som funnit ut att hans herre hade ett par åsneöron under sina hyacintfärgade lockar, hade ingen mr Wynne att förtro sig till, utan sick ut bland vassen på flodens strand och viskade der: Kung Midas har åsneöron!? Men han upprepade dessa ord så ofta att vassrören lärde dem och sade dem om och om, tills hemligheten slutligen icke var nåson hemlighet alls. Om ni nu oupphörligt verättade mr Wynne om er kärlek, är ni viss på att han icke låter berättelsen gå ridare? Då jag ger er mitt hedersord, sir, ger ag det så väl för mr Wywone, som för mig jelf. (Forts.)