Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 3

eftermiddag, om jag kunnat. Som det nu är, måste jag skrifva till er fars kommissionär i London och bedja honom hemta er härifrån; jag betalar naturligtyis tillbaka efgiften, så att ni genast kan bli antagen som betalande elev hos någon annan läkare. Min far blir så ledsenS, sade mr Coxe bedröfvad om också icke ångerfull. Jag ser ingen annan utväg. Naturligtvis förorsakar detta major Coxe mycket besvär (jag skall.se till att det ej blir några extra utgifter), men hvad jag tror kommer att sära honom mest, är att ni svikit mitt förtroende, ty jag litade på er, Robert, trodde på er, fom om ni varit min egen son!4 Då mr Gibson talade allvarligt, synnerligast då hans ord berörde hans egna känslor — han som så sällan förrådde dem — då låg det något i hans stämma, som nästan ingen kunde motstå. Mr Coxe slog ned ögonen och betänkte sina synder. tJag älskar miss Gibson4, sade han slutligen. Hvem kunde väl annat?s Mr Wynne, hoppas jag, sade mr Gibson. Hans hjerta är redan fängsladt4, sade mr Coxe. Mitt var fritt som vinden, inpan jag såg henne.4 aSkulle det kunna kurera er — nå ja. låt oss säga er kärlek — ifall hon skulle nyttja blå glasögon vid middagsbordet? Jag ser ni har mycket fästat er vid hennes ögons skönhet. Ni gäckas med mina känslor, mt Gibson. Har pi glömt att ni sjelf var ung en gång?4 Stackars JeanieX visade sig åter för mr Gibsons inre syn och han kände sig litet lagen. ZHör, på, mr Coxe, låt oss se om vi ej kunna göra upp saken. i godo, sade han