Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 2

ert förtroende, som helt och hållet lugnade majorens oro. Mr Gibson kände sitt ansvar och men niskonaturen alltför väl för att utmärka der unge Coxe genom några bestämda ynnest bevis; men han kunde ej låta bli att stundom visa ynglingen, att han betraktade honom med särdeles intresse såsom sonen af en vän, Dessutom var det något hos den unge man. nen sjelf, som behagade mr Gibson. Har var liflig och rask, kunde ibland slå spiken på hufvudet med nästan omedveten skarp. sinnighet, under det ban vid andra tillfäller begick nästan obegripliga fel och misstag Mr Gibson sade ofta att hans motto säkert skulle blifva ?kurera folk clier ock taga lif. vet af dem?, hvarpå mr Coxe svarade ati detta var det bästa motto en doktor kunde hafva, 1y om han ej kunde kurera sin patient, var det nog bäst att skicka honom öfver i en annan verld med så litet buller som möjligt. Mr Wynne såg upp, myckel förundrad, och anmärkte att en dylik prak. tik skulle af de flesta anses som liktydigt med ett mord. Mr Gibson svarade temlien tvärt, att han, för sin del, ej skulle ry sig om en sådan anklagelse, men att det ej gick an att så hastigt göra sig utaf med nyttiga patienter, ty så länge de voro villiga att betala två shilling och sex pence för doktorns besök, var det hans skyldighet att hålla dem vid lif; om de tillhörde fattigvården var det naturligtvis en annan sak. Mr Wynne funderade länge på detta tal; nr Coxe skrattade bara. Slutligen sade mr Wynne: tMen, sir, ni går hvarje morgon tidigt ch ser till gamla Nanny Grant, och ni kickar henne den här medicinen, sir, som ir nästen den dyraste på bela Corbyns räking 26