Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 2

om och skyndade tillbaka in i köket. Om hon obekymradt gått sin väg fram, hade mr Gibson, som alls icke var misstänksam, kanske aldrig bemärkt henne; men nu företöll det honom som om hon ej varit stadd i lofliga ärenden. Han följde skyndsamt efter henne, öppnade köksdörren och ropade Bethia? med så skarp ton, att hon ej vägade dröja med att visa sig. uGif mig det der brefvet, sade hen. Hon tvekade. Det är till miss Molly, stammade hon slutligen. Gif det till mig! upprepade han ändå skarpare än nyss. Bethia tycktes ämna börja gråta; men hon höll alltjemt brefvet bzekom ryggen. Han sade att jag skulle lemna det till miss Molly och jag lofvade så sökert att göra det. Kokerskan kan gå efter miss Molly. Bed henne komma hit straxt. Han släppte icke Bethia ur sigte. Det var fåfängt att försöka komma undan. Hon kunde hafva kastat brefvet i elden, men dertill hade hon icke själsnärvaro nog. Hon stod orörlig, men vände dock på hufvudet för att undgå sin husbondes skarpa blick. Molly, min flicka.4 CPappa! Jag visste icke att du var hemma !4 sade Moliy, högligen förundrad. Bethia, nu kan du hålla ditt löfte. Här är min Molly; gif henne brefvet. 4Jag försäkrar er, miss, jag rår icke för det I Molly tog brefvet, men innan hon hunnit bryta det, sade hennes far: Det är bra, mitt barn, du behöfver icke läsa det. Gif det ät mig. Säg dem som skickat dig, Bethit, att alla bref till min