Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 2

CHar ni ej funnit buru svårt det är för oss menniskor att lefva som vi lära? Då återstår er en god del att lära ännu, mr Wynne!4 Och med dessa ord lemnade mr Gibson arbetsrummet. tJag kan aldrig lära mig begripa ?gubben?, det är visst och sannt!sade mr Wynne, i en ton af verklig förtviflan. cHvad skrattar du åt, Coxe?5 Åh, jag tänker på buru lycklig du är, som haft föräldrar, hvilka ingjutit moraliska grundsatser i ditt unga hjerta. Du skulle nog gätt och gifvit förgift ät alla fattighjonen, du, om ej din mor lärt dig att dråp är ett brott. Du skulle trott att du gjorde som du blifvit tillsagd, och försvarat dig med mr Gibsons ord om du blifvit anklaoad. Med er tillåtelse, herr domare, de kunde ej betala mig och så följde jag ordagrannt de föreskrifter, som blifvit mig oifna af mr Gibson, den store läkaren i Hollingford, och gaf fattighjonen förgift.4 Jag kan ej fördraga bans sarkasmer. cMen jag tycker om dem, jag; om det Pj vore för att gubben är så munter, och för tamarinderna och för något annat, jeg vet, så skulle jag rymma till Indien. Jae afskyr sådana här stadshålor och sjukt folk och pillerlukt och dekokter — usch !4 Femtr KAPITLET. Kärleksgriller. En dag kom mr Gibson oförmodadt tidigt rem. Han hade kommit in genom dörren it trädgården och skulle gå öfver förstugan, lå dörren till köket hastigt öppnades och len flicka, som var kokerskans medhjelperka, kom ut med ett bref i handen, men id åsynen af husbonden vände hon genast