Aftonbladet – 29 januari 1866, sida 1

Med ofvanstående rubrik börjar en liten skrift, som i förra veckan utdelades till I statsutskottets ledamöter och, efter hvad vi tro äfven inom riksstånden, och hvilken är riktad emot antagandet af grefve v. Platens förslag till ordnandet af vårt sjöförsvar, men hufvudsakligast emot att vi bygga monitorer. Ehuru skriften vittnar om varm fosterlandskärlek och välmening, synes dock dess syfte vara mindre välbetänkt; ty om det äfven lyckades att förmå rikets ständer nu förkasta grefve v. Platens förslag, eller att påyrka de radikala förändringar den anonyme författaren föreslår, kan med skäl befaras att hvark:n grefve v. Platen eller någon annan departementschef ville underkasta sig eller ikläda sig ansvaret för utförandet af ett dylikt arbete. Icke heller tro vi att den anonyme författarens skiljaktigheter från grefve v. Platens förslag äro af den beskaffenhet att de obetingadt böra tillerkännas företrädet. Enligt vår uppfattning, efter att uppmärksamt hafva genomläst den lilla skriften, är dess författare och grefve v. Platen uti allt.det väsentligaste af samma åsigter; och endast i sättet att uttaga steget förefinnes någon skilnad. Båda uttala tydligt att det för oss numera icke är möjligt att ute på öppna sjön uppträda i strid emot vår mäktiga östra granne, hvaremot vi med ändamålsenliga anordningar kunna försvara åtminstone de vigtigare delarne af våra vidsträckta skärgårdar. Båda förkasta de dyra och kolossala pansarfregatterna, såsom en för oss helt och hållet olämplig krigsmateriel; båda uttala med varm öfvertygelse att den personal, som skall utföra försvaret i våra skärgårdar, bör under freden uteslutande öfvas häri, hvartill icke behöfves det högre sjömansskap, som erfordras för att på öppna hafvet sköta fulltacklade fartyg, men deremot den noggrannaste lokalkännedom i skärgården; och båda förklara att undervattensminor måste ingå uti det blifvande hbamnoch skärgårds-försvaret. Detta är, såvidt vi förstå, hufvudsumman såväl af grefve v. Platens som broschyrförfattarens åsigter. Den sednare går dock något längre, ja helt visst alltför låvgt, för att begagna det mildaste uttryck. Ickenog med att han ifrån vårt sjöförsvar utdömer linie skepp, fregatter och korvetter: han talar ä!ven emot monitorer och pansarklädda kanonbåtar, och förordar i stället att vårt fosterlands kustoch skärgårdsförsvar skall göras hberoende af ?pråmar, som ej kunna förflytta sig utan måste bogseras af ångbåtar, samt af 4300 nybyggda kanonjollar4, bestyckade med 100 kanoner d. v. 8. ungefär samma krigsmateriel som begagnades 1808 och krigsåren derförinnan! Vi erkänna utan förbehåll, att hvad beträffar dessa den avonyme författarens skiljaktigheter från gretve v. Platens förslag, vi uppriktigt önska att rikets ständer till desamma icke måtte lyssna! Vi kunna äfven upplysa, enligt erhållen uppgift från goda auktoriter, att oaktadt den anonyme författarens försäkrar det kostnaden för våra trenne monitorer uppgår till ?minst 3!2 million rdr?, den verkliga kostnaden blir högst 2,850,000 rdr. Åtskilliga andra hans appgifter böra äfven beriktigas. Han säcer att de amerikanska monitorerna aldrig uthärdat hårdare beskjutning än från 30pundiga och 36-pundiga kanoner. De hafva dock blifvit beskjutna med 200-pundiga och vid ett tillfälle äfven med en 300-pundig kanon, och detta ej allenast af kanoner tillverkade 1 sydstaterna, utan af sådana som blifvit insmuglade rån England och af sir W. Armstrongs och kapten Blakelys tillverkning. Det är äfven kändt att ehuru flera af de nordamerikanska monitorerna bära märken efter mer än 250 fiendtliga kulor, har ännu ingen kula förmått intränga hvarken i tornet eller sjelfva fartyget. Häraf kan den värde författaren draga den mycket tillförlitliga slutsatsen, att emot en rysk monitor, bemannad med endast sjuttio man, skulle hans förordade. 300 st. obepansrade roddkanonslupar, bestyckade med endast 100 punds kanoner och bemanade med eirca femtontusen: man, göra fosterlandet ungefär samma gagn, som ett lika antal smäsparfvar. Oriktig är äfven hans uppgift att monitorerna äro tjenliga endast för positionsförsvaret i skärgård. Afalla de strider hvari monitorerna hittills varit begagnade, var icke en enda för något positionsförsvar, men deremot flera för anfall mot positioner; och äfven i våra svenska tidningar cirkulerade ju berättelsen om den amerikanska monitorns seger öfver sydstaterna; pansarfartyg Atalonta, hvilken seger vanns under full gång och ute på öppen sjö. Icke heller fullt berättigad synes anspelningen att den nuvarande styrelsen afser våra monitorer till Carlkronas försvar. Vi föreställa oss att vit blifvande krig ej blott monitorerna utan ock våra andra fartyg samt hvarje del af vår öfver hela landet inqvarterade armå i tillräcklig tid erhålla uppbrottsorder dit de bäst behöfvas. Ytterligare är det en oriktig uppgift att vår monitor Jon Ericsson blir den endaaf våra monitorer som bestyckas med 15-tumskanoner, och att de andra båda monitorerna skola erhålla endast 9-tums kanoner. Rikets ständer hafva redan bifollit K. M:ts proposition om 90,000 rdrs räntefritt län till egaren af Finspångs styckebruk mot dennes skyldighet att, afsedt för våra monitorer och pansarkanonbåtar, tillverka samma sort eller gröfre kanoner än de 15tums som äro på John Ericsson. Icke heller är det med sanningen öfverensstämmande att hela det tunga tornet på monitorn hänger på en 1!2 qvarters tjock jernaxel. Enligt de uppgifter vi erhöllo ombord på monitorerna, hänger tornet icke, utan hvilar på däcket, på en der inlagd metallskena, uppå hvilken det ro: terar, och den s. k. uppkilningen? afser blott att minska friktionen. Vi beklaga att vi nödgas säga, det den anonyme författaren gjort sig saker till många flera vilseledande uppgifter än de nu anförda. Det bör vara lätt att förstå, att denna kritik är för oss mycket motbjudande, särdeles då den riktas mot en helt visst mycket välmenande man. Likvisst måsie vi till belysning upptaga ännu en sak. Vi