Aftonbladet – 27 januari 1866, sida 3

Bibelns första blad. Allmänfattliga föredrag öfver Guds uppenbarelse i skriften och naturen. Af T. Hammargren. (Örebro 1865. Pris: 75 öre.) Vi ville kunna skrifva lika varmt och väl som den aktade författaren till ofvannämnda lilla bok, för att kunna värdigt anmäla henne. Nu nöja vi oss med att nämna, att hon, såsom paralleler till Genesis 1: 1—31, lemnar en för yngre läsare afsedd framställning af några bland naturvetenskapernas mest storartade problem. Som bekant har mycket vetenskapligt ofog bedrifvits för att få bibeln och naturvetenskaperna alt snörrätt följas åt — författaren är i detta afseende ingen ultra — men det vore å andra sidan cyniskt att söka be strida, att den sublima urkund, som är i fråga, icke innehåller drag af vetenskaplig divination, som måste slå äfven die Pfatfen des Unglaubenst med häpnad. Trots hvad Hegel i detta fall blaseradt yttrar, synes näppeligen något mera egnadt att flytta tanken ut ur stundens trånga beoränsningar än de utsigter stjernkunskapen öppnar. De blad, der hr Hammargren skildrar någon af dessa, anse vi väl förtjenta af att för unga sinnen inleda bekantskapen med så höga ämnen. Det är vidare med sådana böcker som hans, som man bland det uppväxande slägtet kanske bäst värfvar anhängare åt naturvetenskaperna. CHvad som sålundaX, säger A. v. Humboldt, genom intryck under barndomen inom oss väckes blir ofta ett motiv för vetenskapliga arbeten, för vigtiga företag. Icke för att fylla våra spalter med citater, utan till att lemna ett prof på hr Hammargrens framställning, taga vi utan val följande rader ur hans bok: Skåden växterna med sina olika frön! Skaparen hade så kunnat inrätta vår blifvande boning, ati vi kunnat hemta vår föda från jordens stoft, likasom vi luta oss öfver källan och dricka; men han ville nära oss genom ett sig dagligen förnyande under, genom brödet, som årligen ånyo framväxer ur åkerfåran och likasom ropar till oss: Otacksamme, det är Gud som föder. dig!? Han ville äfven, att vårt jordiska hem skulle vara skönt och angenämt. Han gjorde så för oss, som en öm moder gör, hvilken väntar hem en älskad son eller dotter efter lång frånvaro: Honstädar kammaren, som skall mottsaga det älskade barnet. I denna boning skall allt uttrycka hennes kärlek, hennes glädje. Hon smyckar rummet med blommor, löf och kransar. Just så gjorde vår himmelske fader: Han smyckade jorden liksom till en högtid.4 B.