Nyligen ha vi haft anledning att i en uppsats, rörande behofvet af en vapenkomit, framhålla de betänkliga följder, som det redan medfört och ytterligare kan medföra, att låta en så vigtig del af härens i utrustning, som dess beväpning, bero helt och hållet på en enda persous, generalfälttygmästarens, maktfullkomlighet, på hans enskilda rycken och teoretiska funderingar. Ett sådant förhållande, äfventyrligt under alla omständigheter, blir det i ännu högre grad då det vigtiga embetet beklädes af en man, som, oaktadt sina stora och obestridda vetenskapliga förtjenster, visat sig så benägen för godtycke, och så mån om att behålla för sig sjelf sina förslag och funderingar, att han till och med, såsom man torde erinra sig, för några år sedan fick sig i högsta instansen ådömd extra judiciel bestraffaing derför att han förmenat denna tidnings utgifvare hans grundlagsenliga rätt att få del af ena hr generalfälttygmästarens framställning. Dagligt Allehanda för i går påpekar ännu några andra yttringar af godtycke och maktfullkomlighet från samma håll. Frågan rörer den under generalfälttygmästarens uppsigt stående militära undervisningen och tillsättningen af de militära lärarebefattningarne. Det är sällan vi ha nöjet att så i allo dela Dagligt Allehandas åsigter, som fallet är med dem, hvilka finnas uttryckta i dess gårdagsartikel, den vi tillåta oss att här i sin helhet återgifva: Af de ofticerare, som på sednare tider egnat sina krafter åt krigshistorien samt de delar af krigsvetenskapen, som sammanfattas under benämningen krigskonst, linnes väl ej någon, hvilken utvecklat en sådan frundlighet och mångsidighet som numera aptenen J. Mankell. Hans många utgifna arbeten, bland hvilka vi nämna: Studier öfver svenska skärgårdsflottan, Arkiv till upplysning om svenska krigen och krigsinrättningarne, Svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag, Om Stockholms befästande, Svenska regementenas historia, Om svenska krigsmaktens styrka under olika tider m. fl., och hvilka vi ofta haft nöjet att i denna tidning anmäla, vittna tillräckligt om hans omfattande studier i denna riktning. Föröfrigt är allmänt kändt, att han ej inskränkt sin verksamhet till det teoretiska af militärvetandet, utan der tillfälle yppat sig att praktiskt tillämpa detsamma, har han gått i de främsta leden. Hvar och en påminner sig säkerligen den värma och den framgång, hvarmed han omfattat den för vår oafhängighet så vigtiga folkbeväpningsrörelsen. V Helt nyligen blef vid vårt högre militära läroverk på Marieberg en lärostol i krigskonst och krigshistoria ledig. Hvad hade nu varit mera i det ifrågavarande läroverkets intresse, än att det skyndat att tillegna sig en förmåga, som för vetenskapens utveckling, isynnerhet med afseende på våra förhållanden på denna plats skulle kunnat verka så fruktbringande? Så skedde likväl ej. Vi hafva nyligen i vårt blad meddelat den underrättelsen, att en annan person blifviv af generalfälttygmästaren, som i det a fall synes hafva rätt att efter godtfinnande förfara, till platsen förordnad. Men icke blott vid det högre läroverket utan äfven vid krigsskolan på Carlberg har kapten Mankell blifvit tillbakasatt, enär för 4 månader sedan vid en ledig lärareplats i taktik, en annan mindre förtjent blef honom föredragen. Väl veta vi, att då kapten Mankells arbeten i dubbel mening äro svenska och såleaes beröra våra inhemska förhållanden, de ej kunnat undgå att stöta mången för hufvudet, som ännu hyser den kråkvinkelmessiga föreställningen, att det för en officer ej är tillständigt att i militärfrågor offentligen uppträda kritiskt, så framt ban ej har den lyckan att tillhöra riddarhuset, der det för äfven den mest oerfarna militär är tillåtet att öppet angripa sjelfva krigsstyrelsen. Men vi bafva också föreställt oss, att sådana åsigter skulle vara utan inflytande, när det gällde att besätta en lärareplats med den i vetenskapligt hänseende mest framstående. För att ej misstaga oss i vårt omdöme om generalfälttygmästarens tillbakasättande af kapten M. för hans nämnde medsökande, ansågo vi oss böra taga närmare kännedom om de skäl, som härför kunde ligg. till orund, och hafva vi för detta ändamäl i generalfälttygmästareexpeditionen begärt att få del af hithörande handlingar. Vi voro beredda att der, bland annat, få css meddeladt styresmannens för läroverket afgifna förslag i ämnet, innehållande en noggrann och fullständig motivering, på hvilken följ iktligen — general-fälttygmästaren kunnat! grunda sitt förfarande. Må läsaren döma om vår förvåning, dål