ligt det alla sådana frågor, som kunna tåla vid ett års uppskof eller ej särskildt anses höra behandlas af ständsriksdagen, måtte uppskjutas och öfverlemvas åt den nya representationen. — Professor Ribbing opponerade sig på det bestämdaste häremot, anseende hvarje offentlig förklaring i denna syftning olämplig, emedan deri läge ett erkännande af att en lucka uppstått i det konstitutionella samhällsskicket; och hvarje sådan lucka ansåg tal. med skäl farlig och olycksbringande, samt ville ej att man skulle framkalla ens skenet derutaf. För öfrigt tycktes denna episod ha lifligt påmint det högvördiga ståndet om den minnesrika 8 December och det utmärkta sätt hvarpå ståndet då uppträdde. Ty vid behandlingen af frågan om rättighet för landtränterierna att insätta sina skrinlagda kassor på uppoch afskrifningsräkning hos Diratpankerna tillgick alldeles som då. et diskuterades och debatterades af hjertans grund, olika meningar framställdes och vunno understöd, det tycktes till och med som ståndet skulle till öfvervägande del vara sinnadt för en återremiss — men då proposition framställdes, afslog ståndet med en mun hvad utskottet föreslagit. Den enda olikheten bestod deruti att det i dag var högvördiga ståndets ledamöter, som helt förvånade tittade på hvarandra — då var det deremot åhörarne.