Aftonbladet – 26 januari 1866, sida 2

— Lifoet i Lappland. En brefskrifvare från höga nordev lemnar i Nerikes Allehanda följande skildring: Vildmarkens son, den infödde Lappen, fruktar ej särdeles hvarken köld eller snö. I äfven det svåraste yrväder, sträfvar han, från hufvud till fötter insvept uti skinn, framdrifvande sin lydiga vasall, renen — tack vare en noggrann lokalkännedom af de nejder, han otaliga gånger genomströfvat — lyckligen fram öfver de öde fjellen. Kompassens nytta och nödvändighet känner han ej till. utan när skymningen eller qvällen inträder, ser han, blott himlen är klar, upp till dess konstellationer, hvilka han gifvit sina egna namn, och af hvilkas gång och lysande han gjort sin egen almanacka, samt finner då lätt, hvad tiden lider, och hvaråt kosan bör styras. — Väglängden mellan Bottenhafvet och Norra Ishafvets stränder utgör nära 100 mil; häraf finnes allmän uppbruten landsväg endast 18 mil till Pajala, derifrån färdas man sommartiden vidare dels i båt, dels till fots, och vintertiden 10 eller 20 mil med häst teh slätle, samt äterstyden; den svåraste och