Aftonbladet – 25 januari 1866, sida 1

STOCEHOLM den 25 Jan, Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 20 Jan. Kamrarnes öppnande den 13:de, trontal, uppläst af grefve Bismarck, missämjans fortvaro, framläggande af budgeten, motioner af representanterna angående ministerens grundlagsstridiga förfarande, resolutioner, beskyllningar, repliker, antagande af budgeten utom kostnaderna för armå-reformen, hvilka förutsätta en för hög fredshär, slut på sessionen, fortsättning af det budgetlösa tillståndet — detta är ungefär ånyo för denna vinter programmet, hvars återupprepande måste åtminstone för utlandet vara tröttande. Voltaire sade: Tous les genres sont bons, hors le genre ennuyeux?, och denna sats har sin fulla tillämpning på förhållandena i Preussen. Det dramatiska elementet har gått förloradt. Man bivistar gången af en process, som drager ut i åratal och hvars utgång är oöfverskådlig. Bättre går det icke heller med den slesvig-holsteinska frågan. De båda samegarne behålla sina ställningar. Preussen betraktar Slesvig såsom en pant — så heter det i det senaste trontalet — hvilken det ej vill lemna ifrån sig förr, än dess anspråk blifvit uppfyllda. Emellertid göra de båda gemensamma suveränerna hvarandra så mycken förtret som de kunna. Kejsar Frans Josef skickar Stefans-orden till Frankrikes son, och konung Wilhelm svarar med Svarta örns-orden, hvilken han tillsänder konungen af Italien. Detta är allt. Synnerligen muntrande är icke heller detia fortsatta gnabb. Det vore tid på, att någon händelse åstadkomme ett friskt lufidrag. Kort före revolutionen 1848 sade Lamartine: La France s!ennuie!P I Tyskland är väl detta mindre farligt, ty man har vant sig dervid genom den långa reaktionstiden. Men man borde icke alltför starkt spänna ett onaturligt tillstånd; efteråt imräffar ett afbrott, och maktinnehafvarne måste då beklaga, att de icke mera beräknat verkan på allmänhetens nerver, att de icke varit roligare. Några historiesknifvare påstå, att Ludvig Filips eljest så kloka och hofsamma regering strandat på denna utmattning. Om den alltför tidigt bortryckte hertigen af Orleans berättas, att han hade profetiskt anat detta och sagt, att han hellre ville dö vid Rhens stränder än i en räunsten i Paris. Grefve Bismarcks vänner berömma honom, för det han förstätt öfverraska sina motståndare med alltid nya, oväntade kupper. Men efter återkomsten från Biarritz tycker man sig sakna detta energiska initiativ hos ministerpresidenten. Österrike är mindre bekymradt, än det var före Gastein. Det säger att det också kan vänta, och då de officiösa korrespondenterna i Paris hota med de preussiska kanonerna, genmäl. wienarne något näsvist, att det väl blutt är målade kanoner. Så släpar saken sig fram. Österrikiska sändebudet grefve Caroly har återkommit hit och har icke gjort någon hemlighet af sina instruktioner för, medlemmarne af representanthuset. Ännu alltjemt vill Österrike icke höra talas om någon annexion. Det har ingenting att invända emot, att Preussen erhåller vissa förmåner al den blifvande herrskaren öfver Slesvi -Holstein; men dessa få dock icke göra honom till Preussens vasall. Han måste presentera sig i full suveränitet inför forbundsdagen och der intaga sitt säte. Kandidetens person är likgiltig för Österrike, och storhertigen af Oldenburg är lika välkommen för det som hertigen af Augustenborg. Detta allt tyckes icke lofva något nytt Gastein. Den tron stadgar sig allt mer, att annexionen icke kan genomdrifvas utan ett krig. Och likasom en berömd man yttrade under den första franska statshvälfoiogen: Les revolutions ne se font pas å Veau de rese, kan man pästå, att Europas karta ingenstädes, icke en gång i norra Tyskland, skall ändras under djup fred. Grefve Bismarck gör sig icke heller nägra skenfagra föreställningar härom. Han räknar på någon händelse, som skall göra hans på den historiska berlinska sanden strandade skepp flott och visa ej mindre Österrike än verlden, att de preussiska kanonerna ej alltid äro endast målade. Men till dess måste allmänheten gifva sig till tåls. Beträffande Rysslands ställning till frågan om hertigdömena utspredos hvarjehanda dumheter under storfursten Konstantins besök i Berlin. Sanningen är, att storfursten skajl ha sagt till Bismarck på temligen god tyska: ?Ni kan icke förbigå Ryssland med dödstystnad och icke heller huset Gottorps rättigheter.? Ryssland ser naturligtvis ogerna jemnvigten vid Östersjön rubbad. Men det är i fråga om Polen alltför förtroligt med Preussen för att vilja ställa sig aktivt i vägen, om Preussen skulle göra allvar af annpexlionen. Sådan är ställningen. Inom landet samma enformiga söndring, utomlands en föga vederqvickande stiltje. En förändring skall sannolikt först då inträffa, när de ungerska förhållandena tagit en klarare vändning. Då skall Österrike, aliteftersom denna artar ig, foga sig efter Preussen eller uppträda skarpare. i Franska handelstraktaten. — Betänkandet örande denna traktat her i dag blifvit i alls Anne age. 4 0 5 EYE