Aftonbladet – 24 januari 1866, sida 2

betsrummet, under ett halfqväfdt skratt som naturligtvis sedan fick luft. Men den obehagliga känslan af illa uppfyllda pligter gjorde blott mr Gibsons sarkasmer öfver de unga männens dumhet eller oborstade väsende ännu bittrare och skarpare än förr. Utom den egentliga undervisningen hade han aldrig något att meddela dem och visste i sjelfva verket icke alls hvad han skulle göra -med de två och två unga män, som efter hvarandra alltid tycktes bestämda att både medvetet och omedvetet plåga sin lärare. Ett par gånger hade mr Gibson föresatt sig att ej antaga flera elever, men ryktet om hans stora skicklighet hade spridt sig långt och den böga betalning han utsatt och som han trodde vara ett oöfverstigligt hinder, erlades med glädje blott för att en ung man skulle få börja sin bana såsom elev af Gibson i Hollingford. Men då Molly växte upp och blef en liten förståndig flicka, då hon var omkring åtta år sammal, började mr Gibson tänka att det cke var rätt att låta henne och de båda ynglingarne allena intaga sina måltider, vilket ofta i hans frånvaro inträffade. Molly fordrade mycken tillsyn och var nu i len ålder att hennes uppfostran med allvar och noggrannhet skulle begynna. Af denna orsak, mer än för att erhålla någon undervisning åt barnet, hade han vidtalat ett iktningsvärdt fruntimmer, dotter af en handande i staden, som efterlemnat en behöfrande familj, att hvarje morgon före frukosten infinna sig i hans bostad, samt stanna 108 Molly tills han om aftonen kom hem, ller om han dröjde länge ute, tills barnets softimma var inne. Nu, miss Eyre, sade han, första gången on kom, var så god och kom ihåg bara letta: ni skall laga godt starkt t åt de inga herrarne och tillse att de få sin mat rdentligt, och — ni är ju trettifem år, tror ag ni sade? — försök att få dem att tala — förståndigt tror jag det ej är möjligt för r eller för någon annan, men försök att få lem att tala utan att stämma och flina. Ni