Aftonbladet – 24 januari 1866, sida 2

ten och erdade sällan eller aldrig om sin: känslor; det smeknamn han oftast ga henne, var lilla gåsen; något ömmare ut tryck bestods ej och han roade sig oft med att göra henne alldeles yr i hufvude med sitt skämt. Han hyste icke mycke aktning för personer som mycket öfverlem nade sig åt sina känslor, hvilket härledd sig af hans kännedom om det farliga infly tande på helsan känslosamhet eger, då den e styres. Molly lät emellertid ej bedraga si; af allt detta; fastän pappa skrattade å henne, gycklade med henne och gjorde nar af henne på ett sätt som mamsellerna Brow ning kallade riktigt grymt, gick Moll hellre till pappa med sina små bekymme eller med sin glädje, än till sjelfva Betty den godhjertade draken. Barnet lärde sig att förstå sin pappa riktigt väl, och de båd: hade de muntraste samtal i verlden mec hvarandra, halft skämt, halft allvar, mer alltid förtroliga och vänliga. Mr Gibsor hade tre tjenare: Betty, kokerskan och er flicka som kallades huspiga, men som stoc under de båda andras betal och som följ aktligen hade dagar derefter. Tre tjenare hade väl ej behötts i mr Gibsons hushål om han ej liksom mr Hall, brukat taga et ar elever, som de kallades på det finaste ollingford-språket, lärlingart som de verkligen voro, då de voro antagna på vissa år och bundna genom kontrakt, samt beta. lade en rätt vacker summa för att få lärs sitt yrke. De bodde hos doktorn och åtc vid hans bord oeh kände tydligt att de ej voro på sin plats der; mr Gibson varnem. ligen alltid fåordig och afskydde ingenting så mycket som att blifva tvingad att tala. Emellertid kände han alltid ett skarpt sting i sitt samvete, som om hen ej uppfyllt sina pligter, då de båda blyga pojkarna, så snur duken var borttagen, med glad .fver stegc upp från bordet, gjorde en hastig krumbugt, som skulle betyda en bugning och voro nära att kouffa omkull hvarann i brådskan at! sognma ut ur matsalen, samt slutligen hördeb rusa utför gången som Iedde till ar.