Aftonbladet – 24 januari 1866, sida 2

får icke lära Molly alltför många saker: hon skall sy, läsa, skrifva och räkna, men jag vill att hon skall vara barn så länge som möjligt, och om jag sedermera finner mera undervisning nödig för henne, skall jag sjelf läsa med henne. Till sist vet jag änd knappt om det är så nödvändigt att hon lär sg läsa och skrifva. Mången bra qvinna blir gift med att rita sitt bomärke under kontraktet; men vi måste väl gifva vika för de sociala fördomarne, miss Eyre, så ni må då lära flickan att läsa. Miss Eyre åhörde detta tal under tystnad, högst förundrad, men inom sig besluten att bokstafligen lyda doktorns föreskrifter, ty hon och hennes familj hade mer än en gång rönt prof på hans godhet och hon var glad att kunna visa sia tacksamhet. Hon lagade till starkt t6 åt de unga männen och lyckades också lösa deras tungas band, så snart nemligen deras lärare var frånvarande, då hon talade med dem om hvardagliga och obetydliga saker, på sitt eget vänliga, trefliga sätt. Hon lärde Molly läsa och skrifva, men sökte samvetsgrannt afhålla henne från att förvärfva andra kunskaper. Det var enlast genom härda strider och kraftig ihärlighet som Molly småningom lyckades erhälla undervisning i franska och iteckning. dennes far var beständigt rädd för att hon skulle få för mycket kunskaper, ehuru han visst ej behöft oroa sig deröfver, ty sådana ärare gom de, hvilka besökte småstäder om Hollingford för fyratio år sedan, voro ;j så utomordentligt hemmastadda i sin sak. in gång i veckan besökte hon en danskola, som hölls i det största värdshuset i staden, Cumnors Vapev, cch då hennes far nindrade henne i hvarje försök att förvärfva alanger, läste hon hvarje sak, som föll renne i händerna, med lika mycken förtjusling som om den varit förbjuden. Mr Gibon hade ett ovanligt godt bibliotek; den lel deraf, som rörde läkarekonsten, förvarales i hans och elevernas gemensamma aretsrum och var således icke tillgänglig för Iolly, men nästan alla hans öfriga er