Aftonbladet – 23 januari 1866, sida 2

VED AVA JUSUVIMALEN SEMbvte Utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter. Ekononmiutskottet har i går afgifvit betänkande rörande tvenne, den ena af herx Ridderstad, och den andra af C. J. Svensen irän Kalmar län väckta motioner rörande utvidgandet af qvinnens medborgerliga rättigheter. Hr Ridderstad hemställer i sin motion, att rikets ständer måtte besluta till K. M:t ingå med underdånig skrifvelse, hvari K. M:ts uppmärksamhet fästes på det billiga och önskvärda deri, att qvinnan må få inträde i statens telegrafverk, samt i befordrivgsoch löneväg få sig tillerkända samma rättigheter och skyldigheter som mannen; varande af motionären tillagdt, att om rikets ständer skulle finna skäl att ?utsträcka denna underdåniga anmälan ännu längre, så stode sådant i full öfverensstämmelse med den tankegång, som ledt motionären. — Svensens motion återigen är af större omfattning, i det han föreslår, att svensk qvinna, likasom man, må vara berättigad blifva offentligen examinerad vid rikets universiteter icke allenast uti fullständig studentexamen, utan ock för erhållande af filosofieoch medicine doktorsgrad, samt jemväl i de delar af rättsvetenskapen med dertill hörande ämnen, som berättiga till kansliexamen; att inom postoch tele2rafverken qvinnan må åtnjuta samma tur och befordringsrätt, som komma männen ull del; ait qvinnan jemväl må vara berättigad att söka och vinna anställning vid statens jernvögstrafik; och att qvinnan i öfriga för henne passande befattningar på åen civila tjenstemannabanan förklaras be: rättigad till inträde, då hon visar 8g dertill ega erforderliga kunskaper och skicklighet;? samt att rikets ständer måtte för K. M:t i underdänighet anmäla sitt beslut härom. Sedan utskottet sålunda redojort för innehållet af motionärernas hvar för sig väckta motioner yttrar utskottet: Den fråga som sålunda gjorts till föremäl för rikets stär ders pröfning, är af djup betydelse och det utslag, som deri kommer att fällas, af största inflytande på eamhällets sedliga utveckling och på dess förkofran säväl i andligt, som i materielt hänseende. Då utskottet nu går att uttala den mening i ämnet, som inom utskottet gjort sig gällande till förmån för de allt oafvisligare framträdar.de anspråken på rättelse i en föråldrad samfundsregel, kan det icke blifva fråga om att ingå i en undersökning beträffande vidden at qvinnans förmögenheter och möjligheten att använda dem för andra ändamål, än som innefattas i den bestämmelse hon hittills haft sig anvisad. Ett bör kunna förutsättas såsom megilvet, alt nemligen den qvinliga hälften af menniskoslägtet icke bhfvit af skaparen utrustad med mindre förmåga af audlig utveckling och moralisk förädlirg än den manliga; och frågan blir då helt enkelt den huruvida menniskoslägtet vid arbetet i intelli gensens tjenst bar råd att undvara alla de krafter den ena hälften förmådde ditföra. Samhärlet, som är den anstalt uti hvilken sådana krafter ordnas och riktas till ända mälsenlig verksamhet, måste anses kunna lyckas deri desto fullkomligare ju färre af dem blifva använda. Hedendomen gjorde qvinnan till slaf och oaktadt den klarhet kristendomen sökt bereda öfver jemniikhetsbegreppet, qvarstå ännu midt i den kristna staten mångenstädes isamfundsinrättningarne mer eller mindre tydliga spår af en upptattning, enligt hvilken qvinnan skall vara en underordnad varelse, med förmögenheter, hvilka det ej lönar mödan att odla till samma mäpgsidiga utvecklig som mannen, och med bestämmelse, som ej lemnar rum för delaktighet i den verksamhet han af ålder sig förbehållit; och denna åtskilnad framträder måpvgenstädes så skarpt bestämd, att plats icke ens lemnats för undantag. . En sådan uppfattning ligger ursprungligen till grund för det förhållande, att undervisvingsväsendet icke är ordnadt så, att qvinnan kan eller får blifva delaktig af de förmåner, som samhället härutinnan erbjuder mannen, Samma uppfattning utestänger henne från nästan all anställning i statens t enst. En allmän och stark mening yrkar numera rättelse häruti. Denna mening höres icke framställa den oförnuftiga fordran, att qvinnan skall användas till det, hvarför hon ej passar, utan endast till det. hvarför hon kan visa 8g lämplig; icke der, hvarest fysisk styrka eller andra egenskaper, hvarmed naturen företrädesvis utrustat mannen, äro af väsentlig vigt — således t. ex. icke i krigarens, sjömanrens, m. fl. yrken — utan endast der ändamålet kon uppnås med de andliga och lekamliga krafter qvinnan icke saknar. Att den tillbörliga gränsen icke varder iakilegen, behöiver man ej frukta.