Aftonbladet – 23 januari 1866, sida 2

och kostnadslörslag, NyNnKketl scalarc Uppaar LiUl 26,000 rdr rmt. ———— — Nordvestra stambanan. Om arbetenas fortgång på den del af denna bana som ligger emellan Laxå station vid vestra stambanan och Kristinehamn lemnar Nerikes Allehanda följande intressanta upplysningar: Denna bana är nu med undantag af endast en tredjedels mil, terrasserad. Denna tredjedels mil består bufvudsakligen af berg, hvilka antagligen blifva till fullo genomsprängda tidigt på våren. Två mil, från Laxå till Svartå, äro skenlagda och påfyllda med så mycket grus, att de kunna utan skada för skenor och materiel befaras med lokomotiv. Alla banvaktarstugor äro upptimrade. Sannolikt är ingen stambana ännu byggd med så mycken omtanka för trafiken. I banans plan finnas endast några få vägöfvergångar med grindar. Deremot finnes en mängd vägar ledda under banan till stor fördel såväl för trafiken på banan, som för den på vägarne. Stigningar och krökningar äro reducerade, med betydliga kostnader, till de minsta möjliga. All öfverbyggnad å vägportar och broar är af jern. (På vestra stambanan finns en mängd af trä. Under sommaren har arbetsstyrkan varit ända till 4200 man; nu under vintren uppgår den till omkring 1000. En stor del af arbetsfolket har varit från Skåne och Småland, och deras arbetsduglighet erkännes allmänt. De hafva i många afseenden varit goda föredömen för nerkingarne, hvilka oftast ej kunnat täfla med dem i billiga beting. Vackrare träoch stenarbeten, än här blifvit utförda, torde man få svårt att uppvisa. Nägon hög betalning har ej kommit ifråga. och arbetet har icke medfört nämnvärda olägenheter för andra arbetsgifvare i banans granskap. Oordvingar hafva visserligen förekommit, men ej af betydenhet och oftast orsakade af den hos befolkningen utpreglade provincialismen. I främsta rummet tillkommer hedern för detta förhållande arbetarne; men utan den omtanka och nit, som arbetsbefälet utvecklat, och utan den på förtroende grundade öfvertygelsen om, att arbetaren njuter sin rätt, och att enhvar får hvad han förtjent, hade förhållandet måhända varit annorlunda. Efter dessa allmänna anmärkningar må vi öfvergå till redogörelse för de olika bandelarne: Närmast oss ligger då linien Lazxå-Svartå. Vid Laxå kommer den gamla stationen att ombyg: gas och betydligt utvidgas. Grunden för det nya stationshuset, som kommer att uppföras af tegel, är lagd. Lini.on till Hasselfors är i det närmar ste rak och ötvergår Svartån på en vid Motala förfärdigad, 60 fots lång bro af jernpiåt. Stationen är planerad och ligger ganska nära Hasselfors bruk, hvars jern och piank tå en billig och beqväm forsling till denna ganska vackert belägna station. I närheten af Storbjörboda gäst(ifvaregård går jernvägen öfver landsvägen till Norge. Svartå station, hvars stationshus och odds. asin äro under tak, ligger vid stora Björens strand, ganska nära Svartå öfre bruk. Då man ihågkommer, att detta bruk, för att tillgodogöra sina stora resurser måst hemtaga malmer med formän dels från Örebro och dels från Dalkarlsberget, samt likaledes med formän köra sitt Jern och sina plankor 4 mil till Hults lastplats vid Wenern, så måste man finna det naturligt, att jernvägens öppnande för trafiken af dess egare med glädje motses och eftterlängtas. Dernäst komma vi till linien Svartå-Björnebory. På ej långt afstånd från sjön Björken framgår banan till det vackert belägna och väl byggda Öisboda, hvars trädgård den berör. Bruket med sina många byggnader. jemte ångsåg, ligger helt nära banan. Sedan Ölsboda bolag blef egare at Degerfors bruk, har bolagets hela jerntillverkning blifvit här koncentrerad. Ölsbodaån, genom hwilken sjön Ölen, Svartåns källa, rinner ut i Björken, öfvergås på en 30 fots lång bro af jern. Den är förfärdigad vid Bergsunds mekaniska verkstad. Linien emellan Ölsboda och Degerfors, ej fullt en half mil, företer ganska betydliga arbeten, tvenne höga bankfyllnader samt ej obetydliga gräfningar och sprängningar. En af bankarne är 20 fot öfver marken och 60 fot under densamma. Nu antager man, att den hvilar på fast botten. Vid framkomsten till Degerfors särdeles vackert belägna station, hvars stationshus är under tak, befinner man sig 40 fot öfver Letelfvens och Möckelns vanliga vattenyta samt ungefär lika långt från Stockholm och Kristiania. För att komma ned till Möckelns lugnvatten bygfe en vid pass 5000 fot lång bibana. Härigenom an godset utan omlastning tagas från båtarnei jemvägsvagnarne. Hvilken mängd af gods skall ej här söka upp Knasen! Huru skall ej detta ökas, då Nora— arlskoga-jernvägen kommer till stånd. Då får Degerfors genom Möckeln förbindelse med Nora bergslag; med Filipstads bergslag finnas redan färdiga transportleder. Degeriors stora jernbruk ligger endast några hundra fot från stationen, åt hvilken det gifver ett lifligt och angenämt intryck. Strax på andra sidan om stationen ligger den 270 fot breda och vattenrika Leteltven, och den måste på 40 fots höjd öfver vattnet öfvergås. Det är ett storartadt arbete, som krö ver både skicklighet och penningar. Denna vergäng tär beräknad kosta 180,000 rdr. Bron blitver af jernplåt med 2 öppningar af 80 fot och en af 90 fot. Landfästen och pelare af kilad sten, lagd i cement; de sednare från botten omkring 50 fot höga. Sedan man kommit öfver bron vidtager en betydlig bank och så en lång och svår skärning af minst 16.000 kubikfamnar för att till 1 på 100 minska en lång stigning, hvilken fortfar till höjdskilnaden emellan Degerfore och Björneborg. Trakten emellan båda dessa ställen är vild, och det är derför man med tillfredsställelse nedkommer till Björneborgs station, hvars stationshus och godsmagasin äro under tak. I härheten af stationen hafva betydliga svårigheter för banans framdragande mött. Den lifliga tafla, Björneborgs station företer, beror mest på det närbelägna bruket. De hundratals dragare och körare, som nu forsia brukets malm ifrån och dess jern till Kristinehamn, blifva snart befriade och användbara till mera nyttigt arbete, allt till deras och bruksegarens stora föråel. — Siurligep hafva vi linien Kjörneborg— Kristine