— Klostret på Sinai. Från Cairo skrifves den 1 Januari: På den östra sluttningen at berget Sinai höjer sig ett urgammalt berönmdt kloster, hvars basilica skall enligt en legend i ett kapell dölja den plats, på hvilken den brinnande busken stod, ur hvilken Herren talade till Moses. Dystra, höga murar omgifva denna munkborg, till hvilken man ännu för få är sedap icke kunde komma på annat sätt än förmedelst en korg, i hvilken man hissades uppför muren. På sådant sätt var klostret sekyddadt mot roigiriga beduiner. Nu har en port blifvit anbragt på muren, och en djup fred -herrskade i hela dalen, liksom inom klostret, hvarest de grekiska munkarne tillbragie sitt lif med fromma och idylliska sysselsätt ningar. Revolutionens ande har sedan några veckor tillbaka farit in i dessa fredliga munkar. Deras biskop som tillbragt nägra år i Konstantinopel, återvände för kort tid sedan med fast beslut att afskaffa den gamla slentrianen och införa nya stränga reglor i sitt kloster. Men de fromma munkarne ville icke veta derom, utan iaspärrade sin reformlystne biskop. Den egyptiska regeringen skall nu skicka trupper emot dem för att befria den betryckte herden. Frågan blifver intressant dericenom, att för det första Egypten icke har nägon rättighet dewtill, emedan BSinai-munkarne äro suveräna, deras suveränitet blifvit högtidligen erkänd och garanterad af den förste vice-konungen af Egypten Mehemed Ali, och för det andra, emedan munkarne äro i besittning af sex kanoner och. skola vara fast beslutna att energiskt försvara ingången till sin borg.