Aftonbladet – 23 januari 1866, sida 1

nästan för starkt för den gamle beskedlige doktorns lynne — mr Gibson hade till och med blifvit bjaden på middag till Towers i sällskap med den store sir Astley, den förnämste läkaren i hela England! Visserligen hade mr Hall också bltvit bjuden, men han hade just då fått ett anfall ar podager (sedan han hade antagit en medhjelpsre, hade reumatismen fäit utveckla sig) och han kunde ej följa med. Stackare mr Hall öfvervann aldrig denna förödmjukelse helt och hållet; efter detta medgaf ban till och med att han var döf och böll sig nästan beständigt h-mma under de två år han ännu lefde. Han skickade efter en ung slägting, en faderoch moderlös flicka, som skulle vårda hans ålderdom; han, den fruntimmershatande gumle ungkarlen, blef verkligen tacksam för att den vackra, glada Mary Preston, som hvarken ver lärd eller talangfull, utan blott god och förständig, ville hälla honom sällskep. Hon ingick ett fast vänskapsförbund med dötrarne till presten mr Browning, och mr Gibson bade tid och tilliälle att bli god vän med alla tre. Hullingford undrade storligen hvilken af de unga damerna som skulle blifva fru Gibson, och en verklig tomhet uppstod, då all undran och alla gissningar på ewt ganska naturigt sätt afbrötos derigenom att den unge doktorn gifte sig med den gamies systerdotier. Mamsellerna Browaing visade ingen böjelse för att dö i luugsot, ehuru deras utseende och sätt att vara noga bevakades. Tvärtom voro de särdeles muntra på bröllopet, och det var i stället stockars mrs Gibson, som dog i lungsot fyra eller fem är efter sill giliermål, re år efier sin onkele död och då benues enda barn, lilla Moily, var tre är. (Forts y