TrEvIE KAPITLET. Molly Gibsons barndom. Sexton år före den tid, då vär berättelse börjar, hade Hollingford blifvit skakadt i sina grundvalar genom den underrättelsen att mr Hail, den utmärkte doktorn, som vårdat stadens invåvare i alla deras lifsdagar, ämnade antega en medhjelpare. Det var icke värdt ati söka öfvertyga stadens invånare om nödvändigheten deraf; mr Browning (presten), mr Sheepshanks (lord Cuamnors iutendent) och mr Hall sjelf slufade också upp med alla försök i den vär gen, förvissade att knotiet ej skulle tystas af något annat än ett obevekligt Che sarå, sarå. Mr Hull hade sagt sina tillgifnu patienter att äfven med de starkaste glarövon var hans syn ej att lita på och de borde sjelfva hafva funnit att hans hörsel var det ändå mindre. I delta sednare fall envisades kan dock att fosthålla sina egva åsigter och beklagade blott det vårdslösa sält aft tala som på sednare tider öfverallt inrotet sig — det var som att skrifva på läskpapper, orden flyta i hvarandra?, brukade han säga. Och mer än cn gång had wr Hall fått häf sjukdomsfall, som hun äögade kalla rbeumalism; men hon be i sitt onda som om det varit