Aftonbladet – 23 januari 1866, sida 1

doktorn med djupaste allvar. Men mrs Brown har ofta berättat mig att hon mån. gen gång ej kan sofva om nätterna bara af oro ötver följande dags middag; man måste således taga denna oro med i räkningen. Men i alla lifvets förbållanden gifves det mycket och tungt ansvar och bekymmer, som måste tagas med i räkningen.? ?Ja, jag tror också det?, sade Molly allvarligt. Jag vet att Betty säger alltid att det tär på hennes lif att se alla de grönskfläckar jag får på mina klädningar, när jag klättrar upp i det stora körsbärsträidet.? Och miss Browning sade, att hon fött bufvudvärk af oro öfver dig, som blef lemnad qvar. Hur gick det till, du lilja gås?? Åh, jag gick för mig sjelf omrring i trädgårdarne — de äro så vackra! — och så gick jag vilse och satte mig att hvils under ett stort träd. Och så kom den der mrs Kirkpatrick och lady Cuxbaven; och mrs Kirkpatrick gick efter frukost åt mig, ech sade att jug skulle lägga mig att sofva, och att hon skulle väcka mig i tid, men det gjorde hon inte, och så voro de ella borta. Och så sade de attjag mäste stanna qvar och jag ville icko huru mycket, mycket hellre jag skulle farit hem — men jag tänkte oupphörligt på hur du skulle undra hvar jsg var? Det var således, på det hela taget, et bedröfligt nöje, lilla gåsen, eh? Inte först. Jag skoll aldrig glömma så vackert det var i trädgården. Men jag har också aldrig i mitt lif varit så olycklig com hela denna långa afton.? Mr Gibson ansåg det såsom sin ekyldig. et att göra ett besök på Towers och göra dotte kt för det bes hon förarahket. Me a vaero sysselsatta med till tedelserna för afre-an och den enda som