Aftonbladet – 22 januari 1866, sida 3

cent, är taget. De som under de senare riksdagarne påaktat öfverläggningarne hos rikets ständer och tagit kännedom om staisutskoltets betänkanden angående lånfrågorna, hafva varit i tillfälle a:t inhumta huruledes man, under förhoppning om att räntefoten å svenska statspopper skulle i framtiden kunna ännu mera nedsättas, icke velat fatta formligt beslut om en 4!o procents röntefot, utan i stället öfverlemnat till riksgäldskontorets fullmäktige att bestämma denna räntefot. Såsom bevis, ott fullmäktige jemväl uppfattat rikets ers mening så, all fyra och en half proc äntefoten ej borde öfverskridas, tillåta vi öra ur föregående iånkoutlrakter fi Uti riksgäldekontoreis 3 Febr. 1858 om 7.t alt återbetalas medelst np proc. under 40 år, G läses: I följd häraf, hafva kontrahenterna å andra sidan förklarat, ait de skola använPda annuiteten urder loppet af de för denPsamma bestämda 40 ären till inrättande Poch utgifvande af ett fyra och en half Pprocents lån till det kapitalbelopp, som iramdeles bestämmes, på hvilket län följPaktligen obligationerna utlemnas, på sätt ofPyan är nänindt.? Uti lånekontrakiet af den 26 April 1860, om 8,400.000 vereins-thaler att äterbetalas nedelst en anpnuitet ef 5!2 procent under 38!3 år, Ä 3 läses: För ifrågavarande låns hela beiopp ut färdas af riksgäldskontoret på innehafvaren ställda och med fyra och en half proeents ärlig ränta löpanse obligationer jemte dertill hörande hal:ärs räntekuponer, som likaledes komma att ställas på innehafvaren.? Uti lånekoniraktet af den 23 Mars 1865, mm pund 2,000.000 sterling att återbetalas nedelst en annuitet af Se procent under 4 år, I läses Uppå hemställan af låneöfvertagarne är dem medgifvet ett bestämma huru stor del af den 1 9 fastetällda annuitet skall eåsom ränte i obligationerna utsättas, dock må denna ränta ej i något fall bestämmas öfver fyra och en half procent.? Höraf torde Jäsaren finna att fullmäktige cke ansett räntefoten susom någon likgiltig ak, hvilken utan vidare förbehåll kunde ;fverlemnas till iånegifvares bestämmande, fter godtfinnande. Uti de tvenne första änekontrokten är räntefoten bestämd till yra och en haif procent, hvarken lägre eller rvögre, och uti det tredje kontraktet är bestämmelsen, att denna ränta ej i något fall är bestämmas högre än fyra och en half ;rocent, tydligen tillkommen i den syftning ut fullmäktige ville skydda svenska kredien mot det mevliga inflytande, som skuile ppkomma genom en förhöjning af statsbuigationernas räntefot. Hvariöre halva ullmäktige ej denna gången fästat tillbör igt afseende på den vigtiga frågan om ränefoten? Var verkligen ställningen så förviflad, att man ansäg sig nödsakad tiliåta ånegifvaren bestämma vilkoren utan afseenle på landets intressen, så hade det varit n skyldig gärd af grannlagenhet, att, då ullmäktiges principaler, rikets ständer, voro örsamlade, ull dem göra anmälan och anvålla antingen om föreskrifter eller förnyIse af den vid sistlidne riksdag undfångna ullmakten in blanco. Det är ingen lappisak att under 65 år svenska stalens fem ,rocenta obligationer skola finnas utelöpanle. Då man känner huruledes räntekonrersioner äro förknippade med stora uppfrivgar. så inses lät, att det har största annolikhet för sig, att den förhöjning i venska statsräntefoten som nu egt rum 10g lärer blifva beståndande och att hvarje ippläning mot obligationer för svensk rå ung i utlandet hädanefter måste vidkän188 drygare vilkor tillföljd af den förhöjing i svenska statsobhgationernas ränteot som nu beklagligen medgifvits. Denya venska femprocents-obligationerna kunna fter all sannolikhet afyttras af lånegifvarne ill 89 !76 procent, såvida lånegifvarne ej deraf kulle ånjuta annsn behållning, än den som illkommer dem genom de så kallade ?små rilkoren?, hvilka torde kunna beräknas till umkring en procent. Hvad rikegäldskonoret fär i behåll sedan ytterligare kursoch änte-förluster samt mynt-evslvationer m. m. fräknats det blifver en siffra som torde komna de mest lånebenägna att besinna sig, hururida det verkligen gär an, att värdelösa svenka krediten genom att upplåna penningsr, på de vilkor som kunna ernåst, och att åta efterkommande intill tredje led umgälla nissgreppen. Då länegifvarne beslutit sig till att förvöja räntefoten, så ärtemligen påtagl gt, att ie afyttrat tidigare öfvertagna svenska fyra ch en half procents obligationer. Den nedryckning som sannolikt kommer ett ega um på fldre i marknaden varande 4!0 och : procents obligationer blifver måhända mförelsevis mindre, dels emedan, åtmintone hvad de äldre lånen beträffar, årliga morteringen är betydligare, dels emedan pridningen torde vara så stor, att de som nnehafva obligationerna kunna undvika att fyttra dem till ett pris vida under hvad ie betalt. Men det är i afseende på blifande låneföretag som det tagna steget till änteförhöjning kommer att utöfva det menigaste inflytande. Vi hade hoppats, att då taten pu sannolikt hejdar sig i upplåningsfvern, det skulle blifva möjligt för hypoexsbanken att på skäliga vilkor fortsätta ina låneoperationer. Detta har genom fullnäktiges ätgärder eller uraktlåtenhet blifvit möjliggjordt oafsigtligt, och, ehuru hafva ullmäkvge i riksgäldskontoret riktat ett älcigt hugg åt svenska jordhbypoteksväseniet. ktaf den thaler, mnvultet af 556 tr Ny lättnad i penvingeirknlationen. Hr Bennich, f. d. landshöfdiog, har på rund af sin vunna erfarenhet föreslagit: svandtränteriernas indragning och öfverlyttande af deras kassaförvaltning på bankurättningarne. Motionären anför, att de amtidigl ingående större bidrag till stats