Aftonbladet – 22 januari 1866, sida 2

qvarlemnad vid Towers, så var det bäst för henne att der vara till så litet besvär som möjligt. Hon följde med fruntimren in i salongen, inom sig hysande det hopp att ingen skulle se henne. Men detta var omöjligt och hon blef genast föremål för ett samtal mellar den fruktansvärda lady Cumnor och hennes vänliga granne vid bordet. Jag trodde verkligen att den der unge flickan var en fransyska, då jag först säg henne? Hon har sådant svart hår och ögonhår, blek ansigtsfärg och mörka grå ögon, som man ibland träffar på i Frankrike, och jag vet att lady Cuxbaven ämnade skaila sig en liten fransk flicka till sällskap å sina barnp.? ?Nej?, sade lady Cumnor och såg myc: ket sträng ut, efter hvad Molly tyckte, ätminstone. Hon är dotter till vår läkare i Hollingford: hon kom hit med skolinspektriserna i morgse, och blef trött och varm och somnade i Clares rum och lyckades på något sätt försofva sig, så att hon ej vaknade förr än de andra hade rest. 1 morgon skola vi skicka hem henne, men öfver natten måste hon stanna här och Clare har varit så god och lofvat att hon får dela hennes rum.? Genom hela detta tal gick en skugga aj tadel som Molly kände i hela sin varelse. likt tusende nålstygn. I detsamma kom lady Cuxhaven tram till henne. Hon talade like siräft, i samma tvära och befallande ton. som modren, men Molly kände den godhei som doldes derunder. Huru står det till nu, mitt barn? Ni se: friskare ut nu är i morgse. Nikommer således att stanna här öfver natten ? Clare, tror ni ej att bland de der böckerna kunde finnas några med kopparstick, som kunde intressera miss Gibson ?? Mrs Kirkpatrick sväfvade fram till Molly och började smeka henne, medan lady Cuzxhaven vände på de tunga böckerna för att finna någon som kunde roa barnet. Stackars älskling! Jag såg dig komma