Aftonbladet – 22 januari 1866, sida 2

Vår lilla vän här är litet blyg och har bedt mig följa sig till lady Cumnor för att säga farväl; hennes far her kommit för att hemta :eune, och hon skall fara hem.? Molly visste ej huru det kom sig, men vid dessa ord kunde hon ej låta bli att droga sin hand ur mrs Kirkpatricks, hvarpå hon ensam gick fram till lady Cumnor, som stod der, stolt och hög i purpurröd sammetsklädning, neg djupt nästan som skolflickorna och sade: cMylady, pappa har kommit för att hemta mig, och jag skall följa med honom hem; och, mylady, jag önskar att få säga farväl och ati få tacka för er godhet — för myladys godhet mot mig, menar jag, tillade hon, hastigt ihäzkommande de instruktioner angående umgänget med grefvar och grefvinnor och deras högförnäma afföda, som hon på morgonen under färden till Towerg fått ähöra. Slutligen kom hon vt ur salongen, hon visste icke huru. Efteråt trodde hon att hon alls icke tagit afsked hvarken af den vänliga lady Cuxhaven eller af mrs Kirkpatrick eller alla de andra?, eom hon i sina tavkar dristeligen benämnde det öfriga sällskapet. Mr Gibson befann sig i hushållerskans rum, dit Molly helt oväntadt rusade in, mycket till den ståtliga virs Browns missnöje, ty det var icke så ofta hushållerskan fick tilltäll att njuta af doktorns angenäma sällskap. Molly kastade sig genast isin fars faron och snyftade: Oh, pappa, peppa! Jag är så glad öfver att du kom! hvarpå hona brast I den hältigaste gråt, allt under det hon nästan spasmodiskt strök hans panna. och kinder med gina små händer, liksom om hon ändå ej varit rått säker på att han var der. Nä, sådan liten toka du är, Molly! Trodde du att jag ämmade låta min lilla flicka stanna här för everdliga tider? Det ser nästan ut som om du trodde det, Skynda dig nu och hemta din hatt. Mrs Brown, får jag be er om att låna en sjal eller kappa att svepa om henne. Tan sade ej att han för en half timnra