Aftonbladet – 22 januari 1866, sida 1

Article Image
som den mest gynnade nations, utgör fortfarande föremål för meningsstrider inom den franska pressen. Sålunda har la Patrie uppträdt för att bekämpa den tolkning af traktaten, som Journal des Debats och andra tidningar velat gifva densamma, och nu , sednast har äfven Moniteur du Soir uttalat , sig i samma riktning. Patries hufvudskäl , Jär, att Monaco till följd af den ingångna i tullföreninger med F ankrike icke längre -Ikan betraktas såsom fortfarande i besivtnin af sin sjelfständighet. Mellan Monaco och Frankrike har?, säger tidningen, inträdt en fullkomlig sammangjutning i allt hvad tullI väsendet rörer. Monaco utgör i detta afse-Jende icke någon sjelfständig stat, det har icke längre nägou tillvaro för sig; det utgör en integrerande del af sjelfva Frankrike.? I Patrie menar, att de konseqvenser, man ve;Ilat draga från Monacofördraget lika litet I kunna vara riktiga, som det vore riktigt att ;Ide makter, som ha traktater med tyska Itull:öreningen, påyrkade åtnjutandet af den I tullirihet, som eger rum mellan tullföreningssiaterna inbördes. Moniteur du Soir yttrar, i sin icke offieiella afdelming, följande rörande detta ämne: ?Många såväl franska som utländska tidningar hafva misstagit sig angående de följder, som det under den 9 November mellan Frankrike och furstendömet Monaco afslutade fördraget skulle medföra i våra sjöoch handelsförbindelser med andra läader. Enligt deras äsigt hafva de flaggor, hvilka genom diplomatiska handlingar erhållit garanti att 1 kejsardömets hamnar behandlas likasom den mest gynnade nations, förvärfvat rättighet till samma privilegier, som ära Monacos handelsflutta tilltörsäkrade. Denna tolkning vederlägges genom aktgifvande på fördragets första rad. Då man nemligen kallat det en tullföreninog (union douanigre) har man vid underhandlingarne om fördraget tillräckligt påpekat dess. ändamål och bestämt dess karakier. I kraft at denna handling är furstendömet förlagdt inom vära tullgränser. Dess produkter likasom dess fartyg kunna icke längre, med afseende på tullumgälder, räknas bland främmande nationers. Den förändring i afseende på Manacos flagga, som sålunda försiggått, eger icke den ringaste tillämpning på de stater med hvilka vi äro förbundna genom handelstraktater. Deras förhällande till Frankrike förändras icke genom bestämmelserna i ett fördrag, som ej eger någon analogi med de anordningar, af hvilka ifrågavarande stater inbjudits att draga fördel. Vi ha anledning tro, att sädan är också de särskilda regeringarnes egen mening; ty det har ej försports, att någon af dem förblandat två så bestämdt skilda saker, som ett tul:föreningsfördrag och ett handelstördrag, och i följd deraf begärt, att de för vära inhemska förhållanden gällande bestämmelser måtte på dem vinna tillämpning i kratt af en paragraf, åt hvilken man sökt gilva en för deras intressen så gynasam betydelse.? Journal des Debats; somlanförer dessa inkast af Moniteur du Soir, tioner deraf framgå att franska regeringen icke tillmäter Monacofördraget den mening och betydelse, som flera franska och utlänvdska tidningar tillagt den. Märkligt nog vidhåller Journ. des Deb. äfven mot denna haliofficiella de-menti riktigheten af sin uppfattning. ?Vill det säga, att vi borde anse oss slagna?? spörjer tidningen, efter att ha anfört den gjorda invändningen, och svarar härpå: Vi tro det icke ännu. Moniteur du Soir må säga hvad den behagar, logiken och akamiens diktionär förlora icke derför sina rättigheter, och det är dessa myndigheter, som fördöma dylhka tvister. Hvad säger således logiken och diktionären?? Journ. des Deb. anmärker härefter i förhigående, att det icke är i något främmande intresse, utan i Frankrikes eget välförstädda intresse, i den franska handelns, närinzarnes och äkerbrukets intresse som tidningen kämpar för den åsigten, att man må erkänna de konseqvenser, till hvilka Monacotraktaten logiskt leder. Ötvergående derefter till sin bevisning, anmärker tidningen emot den åtskillnad som man vill göra mellan en tullförenings:rakiat å ena och en handelsoch sjöfartstraktat å andra sidan, att denna åtskiln-d alldeles icke har någon grund för sig. Det ligger föga vigt på, fullf sljer tidningen, ow det fördrag, genom hvilket vissa privilegier, fördelar och friheter blifvit beviljade den monacanska flaggan, kallas en tullföreningstraktat eller en sjöfartstraktat. Hvad som är f vigt är, huruvida sagda privilegier, fördelar och friheter blifvit genom en diplomati-k handling at hvad beskaffeuhet det vara må, beviljade åt någon stat, hvilken det vara må. Men nu var Monaco en stat den 9 Nav. ; det är en stat ännu i denna dag, den 16 Jan. Logik och redbarhet, lika väl som ordens naturliga mening, göra således Italiens, Hollands med fleres flagg r delaktiga i de åt Monacos flagga beviljade förmåner, och detta ögonblickligen.? Debats erinrar derefter ånyo, att Monacotraktaten är mycket annat, på samma gåog som en tullföreningstraktat, och visar vidare, at! de nyare traktater, genom hvilka Frankrike tillerkännt vissa stater den mest gynnade nations rättigheter, icke innehålla sådana vilkor och förntsättningar, genom hvilka man i äldre traktater höll utvägar öppna för allehanda unilanflykter då det gällde medgifvandet af de den mest gynnade nation beviljade rättigheter åt andra makter. Dessa nya traktater äro tvärtom klara och bestämda, Detta finner Debats afgörande för frågan. Att ingen af de makter, med hvilka Frankrike kontraherat, ännu framställt några anspråk i förevarande hänseende, anser Debats ingenting bevisa, då Monacotraktaten först helt nyligen bifvit offentliggjord, och äfven om de tiga, finner tidningen deri icke något skäl ait icke i landets intresse päyrka den tolkamg af densamma, som synes riktig och ovederlägglig, uppmanande Debats slutligen regeringen att antaga denna tolkning, älven om det icke öfversnsstämmer med den ursprung. liga afsigten. Dat är bättre att vara fris nnad. till och med då man icka vå får

22 januari 1866, sida 1

Thumbnail