Aftonbladet – 20 januari 1866, sida 2

Efter segern. H. Om fria akademier eiler om ordnandot af inrättningarne för den vetenskapliga vterksamheten. Pet andra svaret på segerns stora fråga: Hvad är nu att göra? bar i viss mån redan gifvite i förslaget om en akademi i Siockbol. Ty der ligger i detta försiag uttaladt det allmänt inom nationen kända och erkända behofvet af en uvdersökuing om det tt, hvarpå den högre bildningen tillgodoses inom vårt land. Sedan femtio år har skolfrågan varit å bane, utan att densamma kuvnat bringas till någon tillfredsställande lösning. Halva vi blifvit efter på den allmänna utvecklingens väg, så beror detta utan tvifvel ieke obetydligt på den allmänva uppfostrans o h undervisningens karakter, dess brist på lefvande sammanhang inom sig semt på dess oförmåga att fullständigt motsvara såväl den enskildes som samhällets behof. Sverges undervisningsväsende, betraktadt i sin allmänna omfattning, är en osammanhängande blandning af gamla och nya systemer, utan att något organiskt lif råder emeltian de gamla och de nya bildningarne, den gamla och den nya bildningen. A ena sidan högskolorna, å andra sidan folkskolan, och emellan dessa begge den öfriga samlingen af skolinrättningar de flesta utan någon egentlig gemensamhet i anda, grundsutser och ändamäl. Yrkesskolor utan en tillfredsställande förberedelse derför i folkskolan — folkskolan äter till sin uppgift ännu ej af det allmänna medvetsndei bestämd, uf somliga fattad såsom en ekola endast för de s. k. arbetande klassernas och allmogens barn, under det att andra vilja hafva den att vara en första skola för hela folket; — elementarskolan Töremäl för en allt oftare uttalud otilltredsställelse såsom en mångläsningsanstali, hotande att genom en öfverdrifven och temligen ofruktbar formalism samt ensidig mianesöfning tillintetgöra både fysiska och moraliska kruf ter i stället för att stärka och utveckla dem; — universiteterna föremål för eu, om äfven i vissa fall mer eller mindre orättvist, dock alltmer omkringsiggripande missnöje såsom instituter för embetsexamina, af hvilka man anser åtminstone en del böra afliggas på annat håll, — såsom icke inrymmande vära dagars hela vetenskapliga lif, men i de s. k. lakulteternas traditionella begränsning uteslutande eller icke med nog lifaktighet bearbetande flera bland de vetenskaper, dem det sista århundradet alltmera satt som sin uppgift; — och alla dessa inrättningar, med undanteg af folkskolan, tillgängliga endast för det manliga slägtet, — den ena institutionen helt och hållet bekostad af stater, den andra, ehuru lika mycket eller mera berättigad till ett tullständigt underhåll af det allmänna, dock ännu af staten endast ödd; med få ord ett offentkr