Aftonbladet – 20 januari 1866, sida 2

— Naturhistoriskt. Hr direktör Allvin har från Grenva insändt till Jönköpingsbladet följande bidrag till upplysning om rågsädets natur i anledning at vår milda vinter. Då jag för åtskilliga år sedan afmätte hemmanet Myrebo i Ljungarums socken nära Jönköping, förde en staklinea mig öfver en å skogen varande rågfälla, på hvilken jag fann mera vacker råg än jag på någon fälla sett det året. Vid min ing derom, svarade skrattande en af egarne: Jaha, den rågen skulle vi haft i fjol, men hela det året uppäto Ekebergs getter, som vi icke kunde afhålla från fällan, rågen så fort något rågstrå stack upp ur jorden. Då vi i våras sågo att rågen ville växa, sokte vi afhålla getterna, och vi hafva nu lika så bra råg. som vi skulle haft i fjol. Mäånne råg kan v en perenn växt i sitt hemland Himalayabergen? Jag föranledes till denna fråga af följande verkliga händelse. Uti det f r frostskador så blottställda Mo härad, der också höstråg af få beagnas, hände år 1819, att der råg var sådd den ortfrös i detsamma den skulle i ax eller var axgången. På en teg afmejades rågen genast, och straxt stucko r.ya skott upp från roten, växte, gingo i ax och mognade under följande vackra sommar och höst: och egaren erhöll nära half skörd, men med smärre korn än vanligt. Annu ett exempel skulle jag kunna framdraga i detta hänseende, men från min så tidiga ungdom, att detaljerna blifvit glömda. Detanförda torde dock kunna fästa naturkunniges uppmärksamhet. mä 2.