Aftonbladet – 20 januari 1866, sida 2

hon slutligen, ?Nej, gråt inte, du kan ju då icke visa diz för folk. Jag måste na turligtvis taga på mig följden af att du för solvit dig, och om jag ej kan få dig till baka till Hol!ingford i qväll, så får du ligga här öfver natten och så !å vi skicka hem dig i morgon bitida.? Men papsal? snyftade Molly; han vill alltid att jag skall lägga på tet — och så har jag inga nattkläder här.? Så — gråt nu inte öfver det som ej kan hjelpas. Jag skall låna dig nattkläder och dina Pappa får i afion laga sitt tå dig förutan. a annan gång försofver du dig icke i ett främmande hus; du torde icke alltid komma bland så vänliga menniskor som här. Seså, om du nu är snäll och inte grå ter, skall jag be att du får komma ned till middagen vid desserten, med små-fröknarne och deras bror. Du får gå in i barnkammaren och dricka t med dem, och så fär du komma hit igen och släta ditt hår och göra dig så nätt du kan. Jag tycker du skulle vara glad öfver att få stanna i et stort hus som detta — mången liten flicka skulle afuu4ias dig.? Medan hon talade, började hon kläda om sig, aftog sin djupa sorgdrägt, påtog en puderkappa, slog ut sitt länga, mjuka, ljusbruna här öfver axlarne och samlade ihop de olika saker hon behöfde till sin tolett, allt under det hon pratade med Molly, lätt och obesväradt som om orden flutit på en lugn ström. : Jag har sjelf en liten flicka, ungefär så stor som du, mitt söta barn! Jag vet ei hvad hon ville gifva för att få vara här ickså, men i stället måste hon tillbringa sina ferier i skolan; och du ser så bedröfvad ut öfver att nödgas vara här en enda afton. Jag har verkligen verit så upptagen