Aftonbladet – 20 januari 1866, sida 2

på hvarandra hvad Molly Gibson angick— vardera tänkte att hon var med den andra — och saknade ej heller barnet vid afresan, då miss Phebe blifvit instufvad i en stor familjevsgu af det slag man nu skulle kalla en omnibus, under det hennes syster åkte i täckvaguen. Molly fick således ostörd sofva i mrs Kirkpatricks säng — mrs Kirkpatrick, född Clare. Et par pigor kommo in för att städa i rummet. De talade högt så att Molly vaknade deraf. Hon satte sig upp, strök un dan håret ut sin heta pauna och försökte drega sig till minnes hvar hon var. Till pigornas största förvåning stod hon snart på sina fötter, tittade fram mellan sänggardinerna och frågade: Förlåt — men huru snart skola vi fara?? Kors bevara och välsig:a oss! Hvem skulle trott att det var någon här? Var ni med Hollingfordsdamerna, söta miss? Det är en timma och mer sedan de foro.? Ack så ledsarot! Hvad skall jag då göra? Det fruntimret de kalla Ciare, lofvade att väcka mig. Hvad pappa skall undra hvart jag tagit vägen. Och jag vet iote hvad Beuy skall säga! Den stackars flickan började gråta och de medlidsamma pigorna sågo på hvarandra utsn att veta någon råd. Men i detsamma hördes mrs Kirkpatrick komma uppför trappan. Hon sjöng med läg, behaglig stämma en italiensk aria och kom nu för att kläda sig till middagen. 7?Det är bäst att låta henne taga reda på detta, sade den ena pigan till den andra, hvarpå båda gingo sina färde. Mrs Kirkpatrick öppnade dörren, men stannade på tröskeln, helt förskräckt vid åsynen af Molly. Nå jag glömde alldeles bort dig!? sade