Aftonbladet – 19 januari 1866, sida 3

(förbättring af de svagast aflönade tjensti I männens lönevilkor. Bland lagförslag, som komma att för läggas kamrarne, uppräknas: lagförslag ri rande kostnaderna för grundskatternas reg lering, om understöd åt statsbanorna, or utvidgande af bankens verksamhet samt or upphäfvande af förbudet mot arbetare koalitioner. Likaledes skola för kamrarne framlägga handelsfördragen med Luxemburg, Anhalt Bremen och Italien samt sjöfartstraktate med England, hvilka regeringen med till försigt väntar att tulllöreningens samtlig stater skola ratificera. Vidare heter det: Efter fleråriga frukt lösa förhandlingar om militärnovellen ka: regeringen icke för närvarande hoppas p något fördelaktigt resultat af deras för nyande och vill derför låta bero vid m gällande stadgande om förpligtelse till krigs tjenst. På samma gång regeringen bekla gar detta aftvungna beslut, vidhåller der nödvändigheten att upprätthålla reorganisa tionen och äskas derför nödiga medel. Re geringen fortsätter sina bemödanden för er snabb och krafiig utveckling af sjömakten För anläggning af lämpliga hamnetablisse menter, för anskaffande al fartyg och deras armering erfordras användande af utom. ordentliga medel. Ett förslag i detta af seende skall ånyo föreläggas kamrarne. Förhållandet till främmande makter är vänskapligt och godt. Sedan genom Gasteinfördraget suveränitetsrätten öfver Lauenburg tillfallit Preussen, har nämnde land blifvit införlifvadt med preus-iska kronan. Preussen har uti sin besittning af Slesvig och genom sin ställning i Holstein tillräcklig borgen att definitiva beslutet om hertigdömenas framtid skall motsvara på en gång det tyskt-nationella intresset och Preussens rättmätiga anspråk. Konungen är också fast besluten att behålla denna borgen, tills målet blifvit uppnådt. Ett förslag om utförande af kanalen mellan Nordoch Östersjön kommer att framläggas. Betydelsen af detia arbete för Preussens ställning till Tyskland i sin helhet ger regeringen den tillförsigt, att alla olika åsigter ora inre frågor och alla partistrider skola gifva vika fördet gemensamma fäderneslandets bästa, samt att båda kamrarne skola hjelpa regeringen attlösa deovna vigtiga fråga. — Slutligen omnämnas de hyllningsfester, som hemburits konungen at de fyra sedan 50 år tillbaka med Preussen förenade provinserna. SPANIEN. Rörande partiernas ställning i Spsnien skrifver en korrespondent till Weser-Zeit. följande: Spanien har tre partier och det ena af dem har ire fraktioner. Partierna äro: det absolutistiska, det s. k. konstitutionella och det demokratiska; de tre fraktionerna illhöra det konstitutionella partiet och äro le e. k. moderados, vicalvaristerna (hvilka ör ögonblicket äro vid styret) och progresisterna. Det absolutistiska partiet, som betår af de ultramontara och Carlisterna, ill stöta drottning Isabella från tronen och vå den uppsätta Don Carlos arfvingar. De re fraktionerna af det konstitutionella pariet hålla, eller hafva åtminstone hållit, på sabellas tron och hafva med mer eller minIre liberala pyanser den konstitutionella taten på sitt program; dock ligga partintressen dem vida mer om hbjertat än drottingen och författningen. Hvar och en vill errska och skörda fördelarne deraf. Detta jarti är derföre i ordets egentliga mening ummelplatsen för äregiriga rivaliteter, och när i spetsen för alla tre fraktionerna stå seneraler af inflytande och anseende inom rmån, blifva de politiska striderna i regeln ill slut utkämpade med vapen. Det är cke majoriteten inom cortes, utan ett lyckigt utfördt militär-pronnnciamento?, som äller utslaget. Til ett sådant afgörande ro de så mycket mer hänvisade, som de äro indre väl sedda vid drottning Isabellas hof. sabella håller sig, tåsom bekant är, minre till dem, som hafva hjelpt henne upp på ronen, än till dem, hvilka gerna nedstötte enne derifrån, om det stode i deras makt. )et tredje partiet, det demokratiska, är jemörelsevis ungt och håller just som bäst på tt organisera sig. Den dynastiska frågan r för detta parti en bifråga; det skulle väl ckså kunna hjelpa sig utan konungadönet, men om en egentligen republikansk raktion inom den spanska demokratien är et icke fråga; man kunde snarare påpeka n bestämd socialistisk nyans inom detemma, hvars anhängare naturligtvis mest ro att söka i de stora fabriksstäderna. untimonarkiskt är sålunda intet parti och ntidynastiskt, nemligen mot den nuvarande Beringem endast det carlistiekt-ultramonna. Först under de sista ären har äfven som en fraktion af det konstitutionella pariet, nemligen bland progressisterna, visat ig en fiendtlig stämning mot Isabellas tron. arken på Portugals återinförlifvande med panien har inom sistnämnda land aldrig arit fullkomligt öfvergifven, och den har edan det italienska kriget och Iialiens unikation blifvit alltmer lefvande. På samma ång har drottving Isabella så djupt mnedatt sitt hof ino: den offentliga meningen, tt idn om att utbyta den utlefvade bourjonska stammen mot det genom förbindel