Aftonbladet – 19 januari 1866, sida 2

trettio, Hon var mera ful än vacker och hennes ansigte hade ett strängt uttryck: hennes drägt var så rik eom en morgondrägt kunde vara; hennes röst var djup och föga böjlig — hvad man skulle kallat sträf, om det gått an att bruka ett sådant ord om lady Cuxhaven, lord och lady Cumnors äldsta dotter. Det andra friäntimret såg mycket yngre ut, ehuru hon verkligen var åtskilliga år äldre än lady Cuxhaven; hon såg mycket bra ut och Molly tyckte vid första ögonkastet att hon aldrig sett något skönare ansigte än detta; hennes stämma var mjuk och mild då Kon sade: Stackars lilla älskliog! hon plågas at den förfärliga värmen i dag, det är säkert! Och en sådan tung halmhatt sedan! Låt mig taga den af dig, mitt söta barn! Molly hade nu samlat sitt mod och sade: Jag är Molly Gibson och har kommit hit med mamsellerna Browning. Hennes största oro var nemligen att man skulle anse henne som en objuden gäst. Browning? sade lady Cuxhaven till sin följeslagerska. Det var visst de båda storväxta damerna, med hvilka lådy Agnes talade för en stund sedan.? Oh! det var visst så. Jag såg att hon hade ett helt släp af fruntimmer med sig. Har du fålt något att äta, barn? tillade hon vändande sig till Molly; 7du ser rikligt ut som en liten förhungrad stackare — eller är det af värmen du blifvit så blek? Jag har icke fått något att äta?, sade Moliy, litet bedröfligt, ty hon hade verkligen varit mycket hungrig innån hön somnade. De båda damerna samtalade sakta, hvarpå lady Cuxhaven, i samma öfverlägsna tom som, hon nytgjade mot detandia fruntimret sade till y: