Aftonbladet – 18 januari 1866, sida 3

ner från fyra stånd och ingalunda ensamt med afseende på förevarande fråga utsedt. Hr Staaffs yttrande, att man icke borde tänka på ett uni versitet i hufvudstaden förr än våra folkskolor och elementärläroverk vore i fullgodt stånd, hade mycket förund:at talaren. Han trodde, för sin del, att icke någon del af ungdomens undervisning borde för en annän undanskjutas, samt att, om man icke skulle vårda sig om den högre undervisningen förr än den lägre vore fullt tillfredsställande, uppskotvet torde blifva nog långvarigt. De uppoffringar, som hittills bulvi gjorda för elementarskolorna, hade hufvudsakligen ledt till öfverdrifvet ökade ansträngningar för ynglingarne, som nu ej blott i fysiskt hänscende blefve af sin långvariga skolgång skadade; det stode för närvarande ganska illa till me hela vårt undervisningssystem; i skolorna fördrades en myckenhet ämnen och vidlyftiga pensa deri, af hvilket allt ynglingarne sedermera hade föga gagn; komna till universitetet mötte dem en ny massa fordringar, från hvilka de, genom kollegiiläsning, i allmänhet sökte så snart som möjligt frigöra sig; och när de sedan inträdde i embetsmannalifvet, saknade de all uppmuntran för uvbildandet af deras kanskäper, emedan desså 1 befordrivgsväg gällde intet, och tillfälle saknädes att vid sidan af praktiken fullfölja de teoretiska studierna. För att afhbjelpa det nuvarande bedröfliga tillståndet erfordrades verk: ligen något mera än att gifva anslag ät skolor. Hr Liadstrom, Hvad här yttras har numera blott värde såsom opinionsyttring, men i detta fall ganska stort värde. Talaren ville derför beKagna tillfället, äfven han, att uttrycka sin åsigt, dj art frågan om universitetets flyttning eller om rd ett Bjeliständigt universitet i hufvudstaden icke 4 utan våda för den universella bildningen i värt land och våra högre andliga och kultutrintressen länge kan uppskjutas; men då man nu blott var tillsammans för att fira frågans begrafning för denna gäng, ville han blott lästa blifvande riksdagsmäns uppmärksamhet på vigten att vid dess framtida behandling gå tillväga på annat sätt än nu skett, då man sträckt sina anspråk alltför högt, hvilket vore ett taktiskt fel, som också gjort att man misslyckats. Hade man vid denna riksdag föreslagit hitflyttning af blott en del fakulteter, till exempel den medicinska och den juridiska, eller ock blott endera — skulle saken vonnit större anklang och hufvudfrågan bragte I närmare sin lösnin; ade man först Syekas att 1 ock y fakulteterna, torde de Så al väl utsko: nyerligaust i fråg möta ett starkt och envist mö rare alt besegra, Oå-den, såsom Kär, ur förknip; pad med stora ekonomiska uppotlrngar, hv nligen ses genom förstöribgsglås. Då ma rtid nu blott har att välja mellan utskötden 8 A j4 ort för det nya universitetet. bra äsigt vär ej framkallad genom några framtidsdrömmar om en blifvande skondmavis hufvudstad i Göteborg, i likhet med hvad lir Henschen nyss uttalat, men om ock ej reservationen visat sig partisk för Stockholm, skulle i alla fall en blifvande komite alltid föreslagit hufvudstaden såsom lämpligaste platsen för ett blitvande universitet, våre sig nytt eller uppkommet genom flyttning af de nuvarande. Talaren biföll derför hellre hr Ljungbergs förslag att med ogillande lägga betänkandet till handlingarne. Hr Isberg lofvade äfven att fatta sig kort; men skulle, till skilnad mot hr Henschen, söka hålla sitt löfte. Reservanterna ha blott begärt få utredd frågan om ett universitet i hufvudstaden, således ej yrkat på anläggande af ett tredje universitet; men ordxlagen ha med afsigt tagits sväfvånde, för att möjliggöra sammanjemkandet af olika meningar, hvarför talaren bad hr Carlen Feb sitt yrkande. Hr Henschens långa anförande var Omöjligt att uppfatta i sin helhet, dock var talaren ej det minsta rörd af hans samvetsömma utgjutelser om springet i hoftrapföra samt jägtandet efter pressens ynnest, och oppades att de ej skulle hindra ståndets bifall till reservationen. Hr Falkman. Man lär så länge man lefver, men talaren hade aldrig trott det möjligt för detta stånd att vid en diskussion i sak börja på att kasta sig öfver utskottets ledamöter personligen samt förklara dem dumma. Samma dom träffade äfven talaren såsom en af de utskottsledamöter, hvilka i denna fråga icke reserverat sig; men det gör ej så ondt, blott man har nog bre rygg att ta emot med, De skäl, man i dag begagnar för universitetets flyttning, äro at den beskaffenhet. ätt de med samma fördel i går begagnades emot densamma: Underligast är att man kan taga det till skäl, ätt frågan så ofta varit före, och detta påminner väl starkt om när jag dricker, så är det rätt?.. Hade det varit rent -pel med motionen, skulle den tägit bättre; men här kunde hvar och en, som har ögon, se att en hund läg begrafven. Man vill blott flytta på krykvägar samt låtsas inskränka sig till undersökningar. Om Sverge alldeles saknade universiteter och man nu skulle taga sig för att bestärama platsen för ett sådant, trodde nog talaren att man i så fall valde Stockholm; men att nu tala om ett universitet i Stockholm är ingenting annat än att på sidovägar tillgodose Stockholms-intresset.: På de af hr Staaff anförda skäl ville talaren bifalla utskottets betänkande med eiler utan gillande af dess motivering, ty det betyder strunt samma. Hr Beronius ville blott besvara hr Ljungbergs påstående om lämpligheten att till vinnande af utredning öfverlemna frågan till en komite, hvilken vanligen bestod af ett färre antal ledamöter, då deremot ekonomivtskottets uppgå till 48 samt dessa äro utvalda af rikets ständer, hvarför (2) man hade all anledning att af dem vänta sig en fullständigare utredning af frågan. Om de ej begripa saken, återfaller detta på hela riksdagen samt, hvad borgareständets ledamöter i utskottet beträffar, på detta stånds elektorer. Hr Carien ville blott med anledning af hr Isbergs begäran förklara sig ej kunna instämma i hans reservation, då mötionen tydligen ifrågasätter tre särskilda universiteter. Var detta endast en diplomatisk fint, ville talaren så mycket mindre understödja densamma, samt yrkade derför fortfarande bifall till utskottets betänkande med ogillande af dess motivering. Hr Saodvallsson ville blott afgifva en liten opinionsyttring. Borgareståndets omdöme var ej af så stor betydelse, som man smickrade sig med, men såsom representant för Upsala ansåg han Big ej stillatigande böra åhöra allt, som framkastades om universitetets fyttning. Motionen ifrågasatte ingen sådan flyttning, för hvilken taaren icke ansåg intresset stigande, utan tvärtom betydligt svalnande, hvilket bäst skulle bevisa att frågan saknar framtid, men den utgör ett så mycket rikare talämne och detta är för Upsala en ren vinst, ty ju oftare frågan kommer fram, desto bättre gär den ner af sig sjelf. Af motionärens framställning och hr Isbergs reservation framstår tydligt att motionen är oärlig ochi sjelfva verket afser wuniversitetets flyttning. Hr Blanche tog vid förra riksdagen på entrepenad att verkställa detta för 250.000 rdr och man har nAvliven hos ridderekanet och adeln sökt visa att