Aftonbladet – 18 januari 1866, sida 2

tillkommer oss ej att utleta eller framlägga de motiver, regeringen må ha haft för att på detta sätt gå tillväga. Vi uppfatta handlingen sådan den föreligger. Vi konstatera hvad den är. Vi lyckövska regeringen att hafva vidtagit denna åtgärd och landet till de lättnader det skall fiona genom utvidgandet af de s handel och utvecklingen af dess industri. Vi tillåta oss också anmärka, att åtgärden har i gig sjelf ingenting så utomordentligt. Till följd af en undersökning. som företagits inför handelsoch öfverdomstolen, beslöt regeringen att låta vår lagstiftning rörande sjöfarten undergå en ombildning i liberal anda. Den beslöt detta och ett lagförslag i denna syftning framlades sistlidet år för Iagstiftanne kären. Det är en omständighet öfver hvilken Constitutionnel tagit illa vid sig. Om konventionen med Monaco har de konseqvenser, som vi anse den hafva, så bör den, sä-, ger tidningen, hafva dessa konseqvenser också för handeln; alla de afgifter, som vid Frankrikes gränser uppbäras för att skydda produkterna af fransk industri, måste försvinna beträffande stater, hvilka vi förbundit oss betrakta såsom de mest gynnade nationer?. och dessa stater äro många: sjelfva England är bland dem. Denna konklusion förfärär Constitutionnel. faller den emellertid ej vara så förfärande. Hvilken bravche af Italiens industri, eller af Hansestädernas, af Sverge Norges, af Hollanda eller slutligen af Tullföreningens eller Schweiz är det väl om hvilken mån kun förutsätta, att, om ej en skyddande sköld lemnar sitt hägn, den skall bli farlig för motsvarande branche af franska industrien? Ännu mera; man vet i våra dagar tillräckligt om den britanniska industrien för att vara öfvertygad, att hon ej längre kan vara en fågelskrämma för våra manufakturister. De sjelfva äro ej längre okunniga härom. Man kan nämna endast få artiklar, som Frankrike icke om ng till England, och tvärtom ökas ingalunda den engelska varuströmmen till Frankrike, nej långt derifrån. Beloppet af den britiska varuinförseln till Frankrike har mycket svikit de engelska manufakturisterna i deras förhoppningar. Beloppet af Frankrikes införsel till England har deremot öfverstigit de franska köpmännens alla förväntningar. Är nu väl denna Constitutionnels sista åsigt grundad? Medför konventionen med Monaco, betrsktad såsom handelsfördrag, samma följder som synas oss ofelbara för sjöfarten? Med ett ord — följer häraf, att hvad som återstår af skyddstullar vid Frankrikes gräns måste försviuna eller befinner sig åtminstone underförstådt afskeffadt i afseende å ett stort antal stater? Det är en fråga af stort intresse. Konbli följden deraf. Den har en annan särhar sina särskilda följder. Den åtskiln; som Constitutionnel i början af sin arti söker uppdraga mellan hvad hon kallar dinarie handelsfördrag och en tullföreni är långt ifrån att vara så tydlig som tror. Hvarje handelsfördrag är icke en förening; men hvarje tullförening är ett delsfördrag. Följaktligen är det väl m ligt att Constitutiopnel har rätt i sina sista anmärkningar, i hvilka hon framställer hvad som i hennes egna ögon är en fara, men ej skall vara det i alla menniskors ögon. När en stat har bundit sig genom införandet i ett handelsfördrag af föreskriften om det mest gynnade folk, såsom vi gjort med England, Iialien, Schweiz, tullföreningen 0. 8. v., har den afhändt sig en del af sin frihet. Det är åtminstone en åsigt, som har mycken sannolikhet för sig, att det då är henne förbjudet att ingå en tullförening med en stor eller liten stat utan att just derigenom vara förbunden att till sig insläppa rodukterna från andra folk, i afseende å vilka hon bundit sig genom denna föreskritt. På det den icke måtte vara bunden deraf på grund af rättvisa eller billighet, måste den ha gjort uttryckliga förbehåll. Men finrs det väl något sådant förbehåll i fördraget med England, ltalien, Schweiz, 0. 8. v.? — Om det finns, må då Constitutionnel visa det. Men lemnom för närvarande å sido denna fråga, som förtjenar att behandlas särskildt och noga granskas. Vi ha i dag endast velat bevisa, att Constitutionnells inkast ieke försvagat de slutledningar vi dragit rörande sjöfarten af ordalydelsen och andan i konventionen med furstendömet Monaco. Allmänbeten må i sin opartiskhet döma, om vi lyckats häri. Den både i Paris och London utkommande franska tidningen VInternational har en artikel i samma ämne, hvilken afslutas med dessa ord: TG mds dant tanldsEn gen Anh Oss föreRA el aret ff Sö 1 ventionen med Monaco innefattar ett sjöfartsfördrag; vi ha sagt hvad vi tro skola skild del, som är ett handelsfördrag; detta